Kameldjur (Tylopoda) är en grupp idisslare bland de partåiga hovdjuren. De visa många säregna ursprungliga drag, såsom ellipsformade röda blodkroppar (sådana finnas f. ö. först hos lägre ryggradsdjur). De sakna gall-blåsa och bladmage och ha Överiappen kluven samt framtänder i överkäken. K. kunna under sommartiden törsta ända till tre, under vintertiden ända till åtta dagar och kunna hungra under hälften så lång tid och äro alltså förnöjsamma djur, lämpade för ökenliv. — Tvenne släkten föras hit, nämligen Kamel- (Camelus) och Lama-(Auclienia) släktet. Det förra räknar två arter, den tvåpuckliga kamelen och dromedaren el. den enpuckliga K. Den förra anträffas i vilt tillstånd i Centralasiens otillgängligaste öknar men hålles jämväl som husdjur från Peking till Krim. Den senare däremot är endast känd tam, såsom Yästasiens och Afrikas kanske viktigaste husdjur. Lamadjuren äro mindre än K., sakna puckel och ha ulligt hår och kort svans. De tillhöra uteslutande Sydamerikas djurvärld. Fyra arter äro kända, av vilka Guanakon och Vikunjan äro vilda, Laman och Alpac-kan hållas som husdjur. Kame’Ieon el. kaliumpermanganat, se Mangan. Kameleont. Kameleonfer, (Chamseleontes), en till ödlornas ordning hörande djurgrupp. De ha masklik, klibbig, långt utsträckbar tunga med klubblik spets, klätterfötter och gripsvans samt hög, från sidorna hoptryckt kropp med bågböjd rygg. K. äro sedan gammalt kända för sina egendomliga färgförändringar, beroende på tvenne olika lager av färgämnen i huden. Då djuret är retat, framkallas grön färg. Annars lia de en ljusbrun färgton. De tillhöra Gamla världen, framför allt Afrika och Madagaskar, där omkring hälften av de 60 arterna påträffas. Deras föda utgöres av larver och insekter, som de fånga med sin tunga. lvame’lia (Camellia japonica) är ett lågt, östasiatiskt träd el. buske, be- släktad med té-busken. Vanlig prydnadsväxt i kruka. Kame’liadamen (fr. La dame aux camélias), roman och drama av A. Dumas* d. y. Uttrycket K. användes som namn på kurtisaner efter hjältinnan i boken. Ka’menev, L. B., f. 1883, rysk bolsje-vikisk politiker, vice ordförande i folkkommissariernas råd (regeringen) och ordförande i Arbets- och försvars-rådet till i början av år 1926, då han undansköts till handelsministerposten. Ka’mera, fotografiapparat, konstruerad efter Camera obscuras principer. Den dyrbaraste delen av en kamera är objektivet, med vars tillhjälp bilden av det föremål, som skall fotograferas, projicieras på den i kamerans andra del insatta, ljuskänsliga plåten el. filmen. En aplanat är ett fotografiskt objektiv, som består av två på sådant sätt sammansatta linser att den sfäriska och kromatiska avvikningen är till det mesta upphävd. Hos anastig-materna är därjämte astigmatismen (det förhållandet, att bilderna bli oskarpa mot kanterna) nästan fullständigt upphävd. Genom reglering av avståndet mellan objektivet och plåten (filmen) tillses, att bilden verkligen faller på denna. Ljustillförseln regleras dels med tillhjälp av bländare med olika stora öppningar för det infallande ljuset dels genom exponeringstidens längd. Bländare tjäna också till avbländning av randstrålarna, som göra bilderna oskarpa. Mest användes s. k. irisbländare. Den rätta inriktningen konstateras med tillhjälp av visirskivan, en mattslipad glasskiva, placerad där plåten sedan insättes, som visar bilden i naturlig storlek. På mindre kameror ersättes visirskivan av särskilda sökare. Användas plåtar el. planfilm insättas dessa i särskilda kasetter. Rullfilm placeras i själva kameran och upp-spännes vid exponeringen mellan tvä rullar. Kamera’1, vad som har avseende pa statens finansväsen (i synnerhet dess skatteväsen). Ramcra’lexamen, en 1863 avskaffad universitetsexamen, som fordrades för inträde i vissa statens verk. K. motsvaras numera närmast av kansliexamen. Kamera’lvetenskap, föråldrad benämning på vetenskapen om näringsliv, ekonomi o. dyl. Iv. sammanfaller i stor utsträckning med finansrätten. Ka’merling:li On’nes, H., f. 1853, holländsk fysiker, som speciellt ägnat sig åt studier av kroppar vid låga temperaturer. Bland annat har K. överfört helium i vätskeform vid en temperatur av — 268.8° och visat, att det elektriska motståndet hos vissa metal-