Kattu’ner, ganska täta, glättade, lärftsvävda bomullstyger i vitt el. oftast i flerfärgstryck. Ka’udern, W., f. 1881, svensk zoolog, som företagit flera forskningsresor, därav tvenne till Celebes. Kauffmann [ka’of-], Angelika, 1741 —1807, schweizisk målarinna av den nyklassicistiska skolan. Hennes stil utmärkes av en ytlig, ofta sentimental behagfullhet. Kauka'sien, landet mellan Kaspiska och Svarta haven jämte det i n. liggande låglandet vid Don. Det ge-nomstrykes av Kaukasus, som skiljer Ciskaukasien (landet n. om K.) från Transkaukasien (landet s. om K.). Se vidare Kaukasus, Georgien, Baku, Daghestan. Kauka’siska rasen, äldre namn på den ”vita rasen”. Jfr Indoeuropéer. Kauka’siska språk, gemensamt namn på de många språk, vilka talas av folkstammarna i Kaukasiens bergstrakter. K. äro ej besläktade med någon av de större språkstammarna. De indelas i tvenne grupper: Inom de s y d k a u k a s i s k a el. iberiska språken är georgiskan det förnämsta. Bland andra märkas m i n g r e 1 i-s k a n och suaniskan. Av de många n o r d k a u k a s i s k a språken märkas avariskan i ö. och tjerkessiskan i v. Ka’ukasus, en 120 mil lång bergskedja, bildande gräns mellan Europa och Asien. K. hör till den stora ter-tiära bergskedjezonen, som vid övre Krim anknyter till Balkanbergen och på ö. sidan av Kaspiska havet har sin fortsättning inåt Asien. K. når i sina högsta kammar ända till 5,000 m. ö. h. Jämte de veckade formationerna, vilka uppbygga K., spela också vulkaner (Elbrus, 5,630 m., och Kazbek, 5,040 m. ö. h.) och deras utbrottsprodukter en betydlig roll. På nordsidan förekomma stora glaciärer; som nå ned till 1,600 m. ö. h. Snögränsen ligger på 2,800—3,800 m. ö. h., lägst i v., högst i ö., med någon skillnad mellan n. och s. Nederbörden faller övervägande under höst och vinter och är störst i v. (i Batum vid Svarta havet 2,500 mm.) minst i ö. (Baku 250 mm.). Medan v. K. har en rik vegetation och skogklädda sluttningar, är ö. delen mera steril, delvis öken- och stäpp-artad. Bergskedjan saknar mineraltillgångar med undantag av mangan-malmer (i Kutais) och vidare nafta på Apscheronhalvön (se Baku), som kan betraktas såsom K: s yttersta ut-löpare i Kaspiska havet. I K: s avskilda delar ha årtusendens folkvandringar mellan Europa och Asien kvar-lämnat som spillror en brokig blandning av folkslag med olika härkomster och språk. På sydsidan är Islam, på nordsidan grekisk-ortodox religion rådande bekännelse. Får- och getskötsel, något åkerbruk (havre, korn, hirs) och hemslöjd (vapen, vävnader) äro näringsfång. Kaulbach [ka’ol-], W. v., 1805—74, tysk målare, direktör för Munchens akademi. Har utfört ett flertal stora historiemålningar i ”heroisk” stil. Kaunas, se Kowno. Kaunitz [ka’o-], W. A., furst v. K., 1711—94, österrikisk politiker, var 1753—92 hov- och statskansler och skötte under denna tid med stor skicklighet sitt lands yttre och inre politik. K. inriktade sig huvudsakligen på att förhindra den preussiska statens maktutvidgning, varför han närmade sig Frankrike och Ryssland. K. hade stora kulturella intressen och var närmast påverkad av upplysningsfilosofin. Kaurikopa’l, ett slags harts, som erhålles från Agathisarter*. Ka’us, ring med utåtböjda kanter, som insättes i öglor på tågvirke för att skydda mot nötning. Kausa’1, betingad av en orsak. Kausti’k, frätande. Kausti’k ammoniak, ammoniakgas, löst i vatten. Kaus’tikan, den yta, som på grund av den sfäriska aberrationen* bildas av skärningspunkterna mellan strålar, som från en gemensam punkt infalla mot en spegel el. en lins, efter det att strålarna reflekterats från spegeln resp. passerat linsen. Kausti’kt kali, kaliumhydrat. KaustFkt natron, natriumhj^drat. Ka’utschuk, som ofta i dagligt tal ehuru oegentligt kallas gummi, erhålles ur den intorkade mjölksaften frän en del tropiska trädslag, av vilka det viktigaste är parakautschukträdet (He-vea brasiliensis), som växer vilt i Brasilien och numera odlas på många andra ställen, t. ex. i Ostindien. Mjölksaften utvinnes genom snitt i de levande träden. Tappningarna kunna under länga tider upprepas med fä dagars mellanrum. I kemiskt avseende står K., som är en vid vanlig temperatur seg och elastisk, i köld hård kropp, terpenerna nära. Även på syntetisk väg framställas K-sorter, som dock i vissa avseenden skilja sig från den naturliga. Utgångsmaterialet är härvid i allmänhet aceton el. vissa kolväten, som finnas i amerikansk petroleum. Vulkaniserad K. är K., som bragts att upptaga svavel (10— 15 %) genom neddoppning i smält svavel el. i kolsvavla löst klorsvavel. Vulkaniserad K. har större elastici-tet och hållfasthet än vanlig K. Se även Ebonit. K. har särskilt genom den växande automobiltrafiken en utomordentligt stor användning för oli-