Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kattuner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kattu’ner, ganska täta, glättade,
lärftsvävda bomullstyger i vitt el.
oftast i flerfärgstryck.
Ka’udern, W., f. 1881, svensk zoolog,
som företagit flera forskningsresor,
därav tvenne till Celebes.
Kauffmann [ka’of-], Angelika, 1741
—1807, schweizisk målarinna av den
nyklassicistiska skolan. Hennes stil
utmärkes av en ytlig, ofta sentimental
behagfullhet.
Kauka’sien, landet mellan Kaspiska
och Svarta haven jämte det i n.
liggande låglandet vid Don. Det
ge-nomstrykes av Kaukasus, som skiljer
Ciskaukasien (landet n. om K.) från
Transkaukasien (landet s. om K.). Se
vidare Kaukasus, Georgien, Baku,
Daghestan.
Kauka’siska rasen, äldre namn på
den ”vita rasen”. Jfr Indoeuropéer.
Kauka’siska språk, gemensamt namn
på de många språk, vilka talas av
folkstammarna i Kaukasiens
bergstrakter. K. äro ej besläktade med
någon av de större språkstammarna. De
indelas i tvenne grupper: Inom de
s y d k a u k a s i s k a el. iberiska
språken är georgiskan det förnämsta.
Bland andra märkas m i n g r e 1
i-s k a n och suaniskan. Av de
många n o r d k a u k a s i s k a
språken märkas avariskan i ö. och
tjerkessiskan i v.
Ka’ukasus, en 120 mil lång
bergskedja, bildande gräns mellan Europa
och Asien. K. hör till den stora
ter-tiära bergskedjezonen, som vid övre
Krim anknyter till Balkanbergen och
på ö. sidan av Kaspiska havet har sin
fortsättning inåt Asien. K. når i sina
högsta kammar ända till 5,000 m. ö. h.
Jämte de veckade formationerna, vilka
uppbygga K., spela också vulkaner
(Elbrus, 5,630 m., och Kazbek, 5,040
m. ö. h.) och deras utbrottsprodukter
en betydlig roll. På nordsidan
förekomma stora glaciärer; som nå ned
till 1,600 m. ö. h. Snögränsen ligger
på 2,800—3,800 m. ö. h., lägst i v.,
högst i ö., med någon skillnad mellan
n. och s. Nederbörden faller
övervägande under höst och vinter och är
störst i v. (i Batum vid Svarta havet
2,500 mm.) minst i ö. (Baku 250 mm.).
Medan v. K. har en rik vegetation och
skogklädda sluttningar, är ö. delen
mera steril, delvis öken- och
stäpp-artad. Bergskedjan saknar
mineraltillgångar med undantag av
mangan-malmer (i Kutais) och vidare nafta
på Apscheronhalvön (se Baku), som
kan betraktas såsom K: s yttersta
ut-löpare i Kaspiska havet. I K: s
avskilda delar ha årtusendens
folkvandringar mellan Europa och Asien
kvar-lämnat som spillror en brokig
blandning av folkslag med olika
härkomster och språk. På sydsidan är Islam,
på nordsidan grekisk-ortodox religion
rådande bekännelse. Får- och
getskötsel, något åkerbruk (havre, korn,
hirs) och hemslöjd (vapen, vävnader)
äro näringsfång.
Kaulbach [ka’ol-], W. v., 1805—74,
tysk målare, direktör för Munchens
akademi. Har utfört ett flertal stora
historiemålningar i ”heroisk” stil.
Kaunas, se Kowno.
Kaunitz [ka’o-], W. A., furst v. K.,
1711—94, österrikisk politiker, var
1753—92 hov- och statskansler och
skötte under denna tid med stor
skicklighet sitt lands yttre och inre politik.
K. inriktade sig huvudsakligen på att
förhindra den preussiska statens
maktutvidgning, varför han närmade
sig Frankrike och Ryssland. K. hade
stora kulturella intressen och var
närmast påverkad av
upplysningsfilosofin.
Kaurikopa’l, ett slags harts, som
erhålles från Agathisarter*.
Ka’us, ring med utåtböjda kanter,
som insättes i öglor på tågvirke för
att skydda mot nötning.
Kausa’1, betingad av en orsak.
Kausti’k, frätande.
Kausti’k ammoniak, ammoniakgas,
löst i vatten.
Kaus’tikan, den yta, som på grund
av den sfäriska aberrationen* bildas av
skärningspunkterna mellan strålar,
som från en gemensam punkt infalla
mot en spegel el. en lins, efter det att
strålarna reflekterats från spegeln
resp. passerat linsen.
Kausti’kt kali, kaliumhydrat.
KaustFkt natron, natriumhj^drat.
Ka’utschuk, som ofta i dagligt tal
ehuru oegentligt kallas gummi,
erhålles ur den intorkade mjölksaften frän
en del tropiska trädslag, av vilka det
viktigaste är parakautschukträdet
(He-vea brasiliensis), som växer vilt i
Brasilien och numera odlas på många
andra ställen, t. ex. i Ostindien.
Mjölksaften utvinnes genom snitt i de
levande träden. Tappningarna kunna
under länga tider upprepas med fä
dagars mellanrum. I kemiskt
avseende står K., som är en vid vanlig
temperatur seg och elastisk, i köld
hård kropp, terpenerna nära. Även
på syntetisk väg framställas K-sorter,
som dock i vissa avseenden skilja sig
från den naturliga. Utgångsmaterialet
är härvid i allmänhet aceton el. vissa
kolväten, som finnas i amerikansk
petroleum. Vulkaniserad K. är K.,
som bragts att upptaga svavel (10—
15 %) genom neddoppning i smält
svavel el. i kolsvavla löst klorsvavel.
Vulkaniserad K. har större
elastici-tet och hållfasthet än vanlig K. Se
även Ebonit. K. har särskilt genom
den växande automobiltrafiken en
utomordentligt stor användning för oli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
