Kirunavaara. Det mörka området är malm. I bakgrunden är malmstråket vid Gällivare markerat med tvenne linjer. tades redan på 1700-t.; malmbrytningen började först år 1900 oeh uppgår nu till 4—6 milj. ton per år. Malm-tillgångeri beräknas till bortåt tusen milj. ton ocli är världens största fyndighet av högprocentig järnmalm. Kirurgi', se Medicin. Kisa, municipalsamhälle i s. Östergötland. 1,350 inv. Snickerifabrik. Kisel (silicium), ett icke metalliskt grundämne. Kem. tecken Si. Atomvikt 28.3. Atomvärde 4. Fritt K. kan erhållas dels som ett brunt pulver och dels som hårda, glänsande kristaller. K. är kemiskt besläktat med kol och spelar inom den oorganiska naturen en liknande roll som kolet inom den organiska. — K.-dioxid [SiC>2] förekommer synnerligen allmänt i jordskorpan som mineralet kvarts. K.-dioxiden motsvaras av K.-syror [H2Si03, HéSiOä], vilkas salter kallas silikat. Alla silikat utom alkalisilika-ten äro olösliga i vatten. Kiselsyra med växlande vattenhalt bildar sålunda de i naturen förekommande mineralen flinta, agat och opal m. fl. Olika kombinationer av silikat uppbygga de flesta bergartsbildande mineralen och därigenom den största delen av den fasta jordskorpan, i vilken K. näst syre är det rikligast ingående grundämnet. Kiselalger (Diatomacese), små, encelliga, fria el. i kolonier förenade, gulbrunfärgade organismer med för-kislad cellvägg, som består av två vanligen olikstora och karakteristiskt skulpterade sköldar. K. förökas genom längddelning. De leva i insjöar och i havet och anträffas därjämte såsom fossila avlagringar (kiseljord). Jfr Kiselgur. Kiselgu’r, bergmjöl, trippelmjöl, di-atomace’jord, en lös, vitaktig jordart, som utgöres av avlagringar av skal från kiselalger. K. användes vid dynamittillverkning, som polermedel, som värmeisolerande medel m. m. Kiscljärn (ferrosilicium), legeringar av järn och kisel i växlande proportioner (från 5—95 % kisel, oftast dock frän 5—15 å 20 % kisel). K. användes vid framställning av stål och gjutjärn m. m. Kiselsinter, en av kiselsyra bestående avsättning ur heta källor. Kiselsy’ra, se Kisel. Kiser, gemensam benämning för en del mineral, som bestå av svavel (i vissa fall också arsenik) och järn, koppar, nickel, kobolt; ex. svavelkis, kopparkis, arsenikkis etc. KisiT Irma’k, Mindre Asiens största flod. Upprinner i Armeniens högland och utmynnar i Svarta havet. 950 km. lång. Ki’sjinev, huvudstad i Bessarabien, Rumänien. 150,000 inv. Medelpunkt för Bessarabiens handel. Kisme’t, turk., del, lott; livslott, öde. Ki’ssingen, en av Tysklands mest besökta badortstäder, belägen i en naturskön trakt i n. Bayern. 6,000 inv. Känd som badort redan på 1500-t. Kolsyrehaltiga koksaltkällor. Itistbrev (julbrev, julark), enkla, vanligen färglagda träsnitt med allegoriska, religiösa el. historiska motiv, varmed allmogen brukade pryda stugans väggar el. insidan av kistlocken. I Sverige funnos K. redan på 1600-t. De försvunno ur marknaden under senare delen av 1800-t. Kitehener [kifsjin-], H. H., earl K. of Khartoum, 1850—1916, brittisk fältmarskalk. Som överbefälhavare för de egyptiska trupperna intog han Sudan (1898) samt besegrade mahdin. Under boerkriget blev K. högste befälhavare 1900 och vann med okuvlig energi och hänsynslöshet den slutliga segern 1902. K. utnämndes till krigsminister vid världskrigets utbrott och arbetade intensivt på den engelska arméns organisation. Vid en minsprängning av pansarkryssaren Hampshire omkom K. Kiti’n, ett kvävehaltigt, organiskt ämne, som utgör huvudbeståndsdelen i leddjurens kroppsbetäckning. Kiton [kitå’n], underplagg, buret i det antika Grekland av både män och kvinnor. K. utgjorde stundom hela klädedräkten. Kitt, bindemedel av olika sammansättning. K. innehålla i allmänhet lösningar av oljor, hartser, kautschuk, blandade med krita, kalk, mönja el. andra blyföreningar m. m. Av linolje-fernissa och krita erhålles vanligt glasmästarkitt. Kittelsen [kitt’-], T., 1857—1914, norsk tecknare och målare, främst bekant för sina humoristiskt fantastiska