Kondottiä’r, se Condottiere. Kondui’t, uppförande, beteende. Konduk’tor, benämning på en. elektriskt isolerad ledare. Konfederation, förening, statsförbund. — K o n f e d e r e’r a d e, förbundna, deltagare i en konfederation. Konfektion, uppsättning kläder; lager av färdigsydda kläder. Konferens’, överläggning, rådplägning. — K o n f e r e’r a, överlägga. Konferensiä’r, en person, som på en kabaréföreställning presenterar de uppträdande oeh på ett mer el. mindre spirituellt sätt söker förmedla kontakten mellan scen och publik. Konfession, bekännelse, trosbekännelse; bikt. Konfessiona’1, skrift, innehållande den apostoliska tron. Konfidens’, förtroende, tillit; förtrolighet. Konfidentiell’, meddelad i förtroende, hemlig. Konfiguration, form, ytterlinjer. Jfr även Isomeri. Konfirmation föregås i Sverige av en tids religionsundervisning. För själva akten finnas sedan 1920 två formulär, vilka bägge få användas. Det ena är fritt från bekännelse- och löf-tesfrågor till barnen. K. är numera helt och hållet frivillig. Konfiske’ra, indraga, beslagtaga. K ön f 1 agrati ön, större brand, ibland i betydelsen världsbrand. Konflikt, tvist, sammanstötning. Konflue’ra, strömma tillsammans, förena sig. — Konfluen’s, sammanströmning, sammanflöde. Konform’, likformig, överensstämmande. — K o n f o r m e’r a, göra likformig, bringa i överensstämmelse. — Konformite’t, likformighet, överensstämmelse. Konfronte’ra, ställa ansikte mot ansikte, samtidigt inför domstol förhöra två personer, som avgivit motsägande uppgifter. Konfu’cius, se Kon-fu-tse. Konfunde’ra, sammanblanda, förvirra. Konfusion, förvirring, oreda. Konfutation, vederläggning. Kon-fu-tse’, King-fu-tse, Kung-fu-tsi, lat. Confucius, 551—479 f. Kr., kinesisk vishetslärare. I anslutning till äldre kinesiska skrifter uppbyggde K. ett moralfilosofiskt system med stark tonvikt lagd på den enskildes plikter mot kejsaren och staten, mot föräldrar, make etc. Hans grundsatser utövade stort inflytande på den kinesiska kulturen. K. inlät sig ej på spekulationer över ett liv efter detta, en gud etc. I det avseendet avviker han från andra religionsstiftare. När hans åskådning så småningom trängde ut till de bredare folklagren, fick den emellertid en viss biton av mystik. Framför allt tillgodosåg man kravet på övernaturliga element i K: s åskådning genom att dyrka honom själv såsom helig. Snart fanns i så gott som varje stad ett tempel till hans ära, där hans minne dyrkades med offerfester. Konfy’s, förvirrad, förbryllad, tankspridd. Kongahälla, fordom namn på Kungälv. Kong Christian stod ved höjen Mast, inledningsorden till Danmarks nationalsång. Sången är hämtad från J. Ewalds ”Fiskerne”, melodin är komponerad av D. L. Rogert. Kongeaa [-å], flod i s. Jylland, Danmark. Utgjorde, innan Nordschles-wig återlämnats till Danmark (1921), delvis gräns mot Tyskland. Kongenia’l, själsbesläktad. — Kon-g e n i a 1 i t e’t, själsfrändskap. Kongenita’l, medfödd. Kongestion, blodstockning. Kong-fu-tse’, se Kon-fu-tse. Konglomera’t, sedimentär bergart, innehållande mer el. mindre rullade stenar. K. är vanligen bildat genom sammankittning av strandgrus el. andra stenblandade grundvattensavlag-ringar. I allmänt språkbruk betecknar K. hopgyttring. Kong’o. — 1. Afrikas mäktigaste flod, näst Nilen dess längsta, 4,700 km. lång. Upprinner i ö. Centralafrika, rinner i en stor båge åt n., varvid den i närheten av ekvatorn bildar Stanleyfallen. K. rinner sedan åt v. och sv. och utfaller i Atlanten. Bland bifloder märkas Loukouga, Tanganyikasjöns avlopp, Ubanoi och Kassai. Kongo är segelbar blott en kort sträcka från utloppet till Jellalafallen. Med avbrott för dessa och andra fall uppehälles trafik av europeiska fartyg till omkring 160 mil från K: s mynning. — 2. Den del av Afrika, som utgör Kongos flodområde. Är uppdelat pä Franska* K., Portugisiska* K. och Belgiska Iv., jfr Kongostaten. Kong’okonferensen, internationell konferens, hållen i Berlin 1884—85 på Bismarcks föranstaltande. På K. upprättades Kongoakten, enligt vilken Kongostaten blev erkänd som oberoende under Belgiens konung som suverän. Kong’ostaten, Belgiska Kongo, belgisk koloni i Centralafrika omkring Kongo och dess bifloder med en kort kuststräcka utmed Atlanten mellan franska och portugisiska K. 2,400,000 kvkm. Omkring 15 milj. inv., huvudsakligen negrer. De europeiska kolonisterna uppgå till ett antal av 10,000. K. är till största del ett höglandsområde. I mellersta K. utbreda sig tropiska urskogar med oljepalmer och