då rör skola sammankopplas. — 3. Kvinnligt klädesplagg, oftast av pälsverk, öppet i bägge ändarna, som användes för att skydda händerna mot köld. Muflonfår, se Fårsläktet. Muf’ti, i muhammedanska länder vissa ämbetsmän, som mot ersättning lämna råd i rättsfrågor. Mugg el. lera, exem, ibland med Bärigheter i huden, på nedre delen av benen hos hästar och nötkreatur. Orsakas av fukt i förening med kyla och orenlighet el. möjligen av ett särskilt smittämne. Muham’med, omkring 570—632, Islams grundläggare. M. kom under resor i beröring med judendom och kristendom. Under sina religiösa grubblerier tyckte han sig få uppenbarelser av änglar och dylikt. Dessa uppenbarelser nedskrev M. och de utgöra grundstommen i Islams bibel, Koranen. M. verkade först i Mecka men vann endast få anhängare. 622 överflyttade han till Jatrib, som sedermera kallades Medina. Denna överflyttning blev vändpunkten i hans karriär och till detta år, som muhammedanerna kalla Hidjra, förlägga de början av sin tideräkning. I Jatrib samlade M. en stor skara anhängare. En hel del stammor slöto sig till M. Slutligen underlade han sig även Mecka och blev så småningom härskare över hela Arabien. Under förberedelserna till ett anfall mot det östromerska riket avled han i Medina. Jfr även Islam. Muhammed, fem turkiska sultaner, bland vilka märkes M. II den store, 1430—81. M. gav dödsstöten ät det bysantinska kejsardömet och erövrade 1453 Konstantinopel, som han gjorde till sin huvudstad. Senare företog han flera segerrika erövringståg och ordnade med klokhet och rättvisa sitt rikes inre styrelse. Muham’med A’hmed, kallad el-Måhdi, omkring 1848—85, religiös pretendent och härskare över Sudan. M., som sade sig härstamma från profeten Muhammed, samlade massor av anhängare och började snart ivrig politisk agitation. Slutligen framträdde han som ledare av ett uppror i det egyptiska Sudan. Han hade stora framgångar, erövrade Kartum 1885 men dog några månader därefter. Jfr Sudans historia och Gordon. Muhammed Ali, 1769—1849, pascha, vicekonung av Egypten. Efter Bona-partes misslyckade expedition till Egypten 1798 tillvann sig M. en allt inflytelserikare ställning under de oordnade förhållanden, som därefter rådde i landet. 1806 utnämndes han av sultanen till guvernör över Nedre Egypten och efter några år var M. Egyptens egentlige härskare. 1831 utbröt en strid mellan M. och sultanen, vilken genom Frankrikes och Englands påtryckning bilades 1833, då M : s ställning blev ytterligare stärkt. F. å. antog M. titeln vicekonung. Efter förnyade segerrika strider med sultanen tvangs M. av stormakterna att erkänna sultanens överhöghet. M. blev ärftlig ståthållare över Egypten. Muk’den, huvudstad i Mandsjuriet, belägen i dess s. del. 160,000 inv., mest kineser. Livlig handelsstad. Begravningsplats för Mandsjukejsarna i Kina. Vid M. besegrades ryssarna 1905 av japanerna i ett stort slag. Mula, se Hästdjur. Mulahace’n, om Alperna undantages, Europas högsta fjälltopp, belägen i bergskedjan Sierra Nevada, s. Spanien. Når nära 3,500 m. ö. h. Mulatt’, avkomling av neger och vit. Mu’le, överläppen hos idisslare och hästdjur. Mulhouse [mylo’s], tyska Miihlhau-sen, stad i s. Elsass, Frankrike, 99,000 inv. Bomullsspinnerier. Mull, se Humus. Vitt mullbärsträd. Mullbärsträd, arter av släktet Morus, vilka äro mindre träd med hallonlika skenfrukter, mullbär. Svart M. (M. nigra) har hjärtformade blad och svartröda mullbär. Vitt M. (M. alba) har äggrunda blad och vitgula mullbär. Det senare trädet odlas för sil-kesmaskaveln. Bladen tjäna silkesmasken till föda. Mullvadartade däggdjur (Talpidse), familj inom insektätarnas ordning (In-sectivora). De äro små grävande djur med underjordiskt levnadssätt, cylindrisk kropp, kort hals, utdragen nos och korta extremiteter, de främre ombildade till grävfötter. Leva av insekter, snäckor och maskar. Mest känd är den Vanliga (europeiska) mullvaden (Talpa europ«ea). Denna är svartgrå el. svartblå. Omkring 15 cm. lång. Förekommer i Europa, Asien till Altai och Japan; i Sverige inom hela Götaland och Södermanland.