har ett flertal museer och berömda konstsamlingar. Inom målarkonsten i Tyskland intager M. en ledande ställning och är berömt för sin konstindustri. Bland M:s övriga industri märkes särskilt bryggerirörelsen (bayerskt öl). Munchha’usen, Iv. H. F. v., 1720—97, tysk baron, känd för sina humoristiskt skrytsamma jakt- och krigshistorier (Munckhausiader). De ha utgått i flera upplagor. Myndighetsålder. Både män och kvinnor bliva numera myndiga vid fyllda 21 år. Myndling, se Förmynderskap. Mynheer [mejnhe’r], holl., min herre, vanligt tilltalsord i Holland. MUn’ster, ty., domkyrka, katedral. Miinster, stad i n. Westfalen, Tyskland. 105,000 inv. Viktig järnvägsknut och livlig industristad. I M. finnas flera sedan medeltiden bevarade byggnader, bland vilka märkas det på 1300-t. uppförda rådhuset, där westfaliska freden 14 okt. 1648 undertecknades. Mynta, arter av släktet Mentha, tillhörande familj Labiatse. De ha fyrflikiga, röda till violetta blommor. Flera arter odlas t. ex. Pepparmynta (M. piperita), från vilken erhålles pep-parmyntsolja, vilken användes som smakmedel i medicin, munvatten, karameller etc. Även Krus mynta (M. crispa) har medicinsk användning. Myntfot, den viktsmängd ädel myntmetall, som enligt gällande lag skall finnas i myntenheten. En svensk krona motsvarar 1/im kg. rent guld. M. i denna betydelse kallas även myntstandard. M. användes även för att ange den metall, av vilken huvudmyntet präglas. IJttrycken guldmyntfot och silvermyntfot beteckna alltså, att liuvudmynten präglas av respektive guld el. silver. Myntkabinett, medalj- och myntsamling, stående under statens uppsikt. I Stockholm finnas Kungliga M. och Riksbankens M. Myntkonvention, överenskommelse om gemensamt myntväsen. Jfr Latinska myntunionen och Skandinaviska myntunionen. Mynt- och justeringsverket, ett centralt ämbetsverk, som handhar mynttillverkningen, inlöser skadat och nött mynt, utväxlar skiljemynt, verkställer probering och värdering av till verket inlämnat guld och silver samt har överinseendet över justeringsväsendet i riket. Verkets chef benämnes myntdirektör. Myntsystem, sammanfattningen av alla de i lag meddelade bestämmelserna om myntfot och myntstandard, om de olika valörer av huvudmynten, som skola präglas, om myntens utse- ende, myntmetallens sammansättning (dess skrot och korn) samt motsvarande bestämmelser rörande skiljemynten o. dyl. De svenska bestämmelserna om M. återfinnas i lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt. Myntverk, benämning på den institution, vid vilken ett lands mynt tillverkas. Mlin’zer, T., omkring 1490—1525, tysk folkledare, vilken under reformationstiden uppträdde som målsman för en kommunistisk-protestantisk åskådning. M. organiserade bland annat ett bondeuppror i Thyringen. Då detta besegrades, blev M. tillfångatagen och avrättad. Myosi’n, ett äggviteämne, huvudbeståndsdelen i musklerna. Myr, företrädesvis i Norrland bruklig beteckning för kärr och mossar. Myrbaggar (Cleridce), skalbaggfa-milj. Medelstora el. små, ofta brokigt färgade. 1200 arter, därav 10 anträffade i Sverige. Myria’d (grek. myria’s), egentligen 10,000; en oräknelig mängd. Myrkottsläktet (Manis) tillhör dägg-djursordningen myrkottdjur (Manidse). M. ha kroppen täckt av stora, i taktegellika rader ordnade fjäll. Tänder saknas. Tungan är långt utsträckbar. De tillbringa dagen i jordhålor. Om natten söka de sin föda, bestående av myror och termiter. Afrika och Sydasien. Myrlejonsländor (Myrmeleontidse) bilda en familj bland nätvingarnas ordning inom insekterna. Många hundra arter, de flesta i tropikerna. I vårt land två arter av släktet Myr-meleon. Deras larver äro mest kända under namn av myrlejon. Dessa ligga i botten av trattlika fångstgropar i torr sand med blott huvudet ovan gropens botten. Råka myror komma i gropen el. längs gropens kant, sprättar larven skurar av sand mot dessa, så att de glida ned i gropens botten, där larven bemäktigar sig bytet. Myrmalm, se Limo nit. Myrmekologi’ är läran om myrorna. Myror (Formicidse), familj, tillhörande steklarna bland insekterna. Leva i samhällen, som innehålla tre slags individer hannar, honor och arbetare. Hannar och honor äro vanligen försedda med vingar, arbetarna, som äro om-bildade honor, sakna alltid vingar. Arbetarna förekomma i största antal. De ha bättre utvecklad hjärna än hannar och honor och visa en utomordentlig förmåga att anpassa sina handlingar efter omständigheternas krav. De uträtta alla för samhället nödvändiga sysslor, bygga och gräva, anlägga vägar, skaffa föda, vårda avkomman, transportera larver och puppor vid flyttningar och sköta om för-