lanten. O. är, i synnerhet i sitt nedre lopp, synnerligen vattenfattig. Pä grund härav såväl som av de tätt förekommande sandbankarna är floden icke segelbar. Största biflod är Vaal. Oran’jefristaten, stat i brittiska Sydafrikanska förbundsstaten, belägen mellan floderna Vaal och Oranje. 130,000 kvkm., (529,000 inv. Huvudstad Blöemfontein, 39,000 inv. Det inre av staten upptages huvudsakligen av grässtäpper. Boskapsskötsel och bergsbruk (diamanter, guld och stenkol) äro viktigaste näringsgrenar. Det nuvarande O: s område bebyggdes i början på 1800-t. av holländska farmare frän Kaplandet. 1848 förklarades O. för engelsk besittning men erkändes oberoende under namn av Oranjefristaten 1854. Under Boerkriget 1899— 1902 annekterades det av engelsmännen, organiserades som engelsk kronkoloni och förenades 1910 med övriga brittiska provinser till Sydafrikanska unionen. 0’ra pro no’bis, lat., bed för oss. — O r a et 1 a b o’r a, bed och arbeta. Oration, (högtids) tal, vältaligt föredrag. — O r a t o’r i s k, vältalig. — O r a’t o r, (väl) talare. Orato’rium, mus., större episkt-ly-riskt tonverk, vanligen med bibliskt innehåll. 0’ravais, kustsocken i Vasa län, Finland, bekant för den drabbning, som där utkämpades i sept. 1808 under Finska kriget och som slutade med ett ödesdigert nederlag för den svenska armén. Or’bis, lat., krets, även i betydelsen himlakretsen, världen. Orches’tra, i den grekiska teatern benämning på den nästan cirkelformiga plats, som låg mellan skådebanan och åskådarrummet. Den romerska teaterns O. var endast lialvcirkelformig. Motsvarande plats på den moderna teatern upptages av teatermusikerna. Orchidace’se, orkidéer, är den största fanerogama växtfamiljen. Den hör till de en-lijärtbladiga växterna (mo-‘ nokotyledonerna). Orkidéerna äro örter med stamknölar el. rotstockar. Blommorna ha sex kalkblad i två kransar, äro en symmetriska och ha ofta egendomligt utseende. Ett av kalkbladen (läppen) är större än de övriga. Vanligen finnes blott en ståndare, som är fäst på pistillens märke. Frukten är en kapsel med ofantligt små frön. I tropikerna växa orkidéerna ofta epify-tiskt på stammar el. grenar, d. v. s. utan att hämta sin näring från värdväxten. I Sverige finnas c: a 40 arter. Flera av dessa höra till släktet Orchis, t. ex. Nyckelblomster (O. macu-lata), som har fläckiga blad och violetta blommor. Vanlig är även Nattviol (Habenaria bifolia). Många tro- piska orkidéer odlas i växthus. Till O. hör även Vanilla planifolia, som lämnar vanilj. Or’cus, i den romerska gudasagan namn på dödsrikets gud, även på själva dödsriket el. underjorden. Ordblindhet, ett vid vissa skador på hjärnan uppträdande symtom, bestående i att skriven text ej kan läsas, fastän synen ej är skadad. O. är en form av afasi. Jfr Afasi. Orddövhet, sensorisk afasi, se Afasi. Ordensfly, se Nattfly. Order, befallning, uppdrag; beställning. Ordföljd. Man säger, att O. är rak, om subjektet står före predikatet. Står däremot predikatet före subjektet, talar man om omvänd el. inverterad O. Ordinan’tia, förr använd benämning på en för ett visst biskopsstift gällande förordning angående kyrkliga frågor; stundom namn på kyrkliga förordningar i allmänhet. Ordina’ta, se Analytisk geometri. Ordination. — 1. Av läkare meddelad föreskrift. — 2. Prästvigning. Ordinä’r, medelmåttig, av vanlig beskaffenhet. Ordjur (Tyroglyphidase), små ljusröda el. vita kvalster. Vanliga äro M j ö 1 o r e t, som lever i mjöl el. andra växtämnen, O s t o r e t, som lever på ost, samt H u s o r e t, som lever på socker, sylt, möbelstoppningar o. dyl. O. äro besvärliga att utrota. Ordklasser. Med hänsyn till ordens beskaffenhet indelar man dem i substantiv, adjektiv, verb, pronomen, adverb, räkneord, konjunktioner och pre-positioner. Gränserna mellan de olika O. äro dock ej alldeles skarpa. Ordnar, slutna föreningar, vars medlemmar arbeta för ett bestämt mål och underkasta sig vissa ordensregler; benämning på de yttre utmärkelsetecken (band, stjärnor, kors etc.), vilka medfölja en värdighet inom en orden. Under medeltiden bildades en massa såväl andliga som världsliga O. (munkordnar, riddarordnar). Under nyare tid ha även bildats talrika ordenssällskap, vilka verka för ett el. annat ändamål. O. kallas även ett samfund, i vilket medlemskap vinnes genom en av landets regent tilldelad värdighet, åtföljd av det till denna värdighet hörande tecknet. Bärandet av detta utmärkelsetecken är den enda sammanhållningspunkten inom samfundet. Exempel på svenska O. av detta slag äro serafimer-, svärds-, va-sa- och nordstjärneordnarna. Då sådana O. sakna egentlig betydelse och huvudsakligen tjäna till att uppmuntra social fåfänga och smaken för grannlåt samt vidare sällan bli ett mått på den verkliga förtjänsten, har