Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Preventiva medel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av kurfursten Jolian Sigismund. Den
”store kurfursten” Fredrik Vilhelm
(.1(540—88) bidrog kraftigt till statens
utveckling, och hans son antog 1701
titeln Fredrik I, konung av Preussen.
Under Fredrik den store (1740—80)
trädde P. i första rummet bland
Europas stormakter. Fredrik förde flera
krig med Österrike och förvärvade
därvid Schlesien. Vid Polens tre
delningar (1772, 1793, 1795) erhöll P.
betydande landområden, bland annat det
polska Väst-Preussen samt största
delen av Stor-Polen. Under
napoleons-krigen var P. till en början neutralt,
men Napoleons hänsynslösa
kränkningar av folkrätten framdrevo en
krigsförklaring mot Frankrike 1806.
Efter nederlagen vid Jena och
Auer-städt 1806 samt sedan även de tyska
bundsförvanterna besegrats måste P.
gå med på den förödmjukande freden
i Tilsit 1807, då P. avträdde sina
besittningar v. om Elbe samt sina
landvinningar från Polens andra och
tredje delning. Under det stora
befrielsekriget mot Napoleon 1813 vann den
preussiska hären flera segrar över
fransmännen, som i den avgörande
drabbningen vid Waterloo 1815
fullständigt besegrades av engelsmän och
preussare. På Wienkongressen s. ä.
erhöll P. flera tyska områden mot
att det lämnade ifrån sig en del av de
polska, som förvärvats vid Polens
delningar. Under Vilhelm I (1861—88)
stärktes P: s maktställning ytterligare.
Styrelsen fördes av Vilhelms förste
minister Otto v. Bismarck, vilken
framkallade kriget mot Danmark 1864.
I detta uppträdde Österrike som
Preussens bundsförvant och Danmark måste
avträd* Schleswig-Holstein. Emellertid
kommo P. och Österrike i tvist om
dessa båda länder och 1866 utbröt krig.
Den avgörande drabbningen stod vid
Königgrätz, där preussarna segrade,
varefter Österrike i freden i Prag s. ä.
måste avstå sina anspråk på
Schleswig-Holstein samt erkänna Tyska
förbundets upplösning. Genom fransk-tyska
kriget* 1870—71 förenades de nord- ocli
sydtyska staterna med P. i spetsen till
Tyska riket och P: s konung antog
titeln kejsare av Tyskland (1871). Om
P:s historia efter 1S71 se Tyskland.
— 2. Fordom svenska
generalguverne-mentet. — a) År 1629 erhöll Sverige
genom fördrag mellan Sverige, Polen och
Brandenburg ett område av
kustlandet från Kurland i n. och till Danzig
i s. Området utgjorde en god
inkomstkälla på grund av de stora
tullinkomster, som erhöllos på den genom landet
skeende »transitohandeln. Axel
Oxenstierna var en tid P: s generalguvernör
och organiserade tullväsendet. Genom
fördraget i Stuhmsdorf- 1635 avstod
Sverige från P. — b) Under Karl X
Gustavs polska krig innehade Sverige
1655—60 Västpreussen.
Preventi’va medel, förebyggande
medel, särskilt sådana, som avse att
förhindra smittoöverföring och
befruktning vid könsumgänge. Jfr
Könssjukdomar.
Preventrvlagen, en lagändring, som
beslöts vid 1910 års riksdag, och
vilken avsåg att förhindra användande
av preventivmedel (kondom o. dyl.)
vid könsumgänge. P. stadgar bland
annat straff för den, som meddelar
anvisning om sättet för sådana medels
användande. Då lagen är ineffektiv
och dess tillämpning i viss grad
strider mot nutida rättsmedvetande, samt
då den även riktar sig mot
preventiva medel som skydd mot
könssjukdomar, har man upprepade gånger
motionerat om lagens avskaffande.
Prévost [prevå’], E. M., f. 1862, fransk
romanförfattare, vars mest bekanta
arbete är Hal v-Oskuld, en
kvinnoskildring ur Parissocieteten.
Prévost d’Exiles [prevå5 degsi’1], A.
F., (”Abbé Prévost”), 1697—1763,
fransk författare, förde ett
äventyrligt liv och vistades mycket i
England, vars litteratur han bidrog att
göra känd i Frankrike. Manon
Les-c a u t, en rörande kärlekshistoria,
skildrad med äkta känsla,
uppskattades föga av samtiden men räknas
nu till den franska litteraturens
klassiska verk.
PrPamos, trojansk sagokonung. P.
var redan gammal vid utbrottet av
trojanska kriget. Enligt en del
sägner nedhöggs han av Neoptolemos vid
Trojas fall.
Pri’apos, grekisk-romersk
gudomlighet av asiatiskt ursprung, var en
sinnebild av alstringskraften. P.
framställdes som en kolossal manslem.
Prick, sjömärke, som utsättes för
att ange viss farled el. förekomsten av
ett grund. P. finnas av olika slag
såsom slätprickar, ruskprickar och
kryssprickar, vilka utsättas efter givna
regler och alltså ha bestämd betydelse.
Priestley [prisfli], J., 1733—1804,
engelsk filosof, teolog och naturforskare.
Särskilt känd är P. för sina märkliga
upptäckter inom kemin. P. upptäckte
sålunda syre, ungefär samtidigt med
svensken Scheele, och ammoniak m. m.
Pril’Ian, populär benämning på
preliminärexamen, en 1904 avskaffad
förberedande juridisk examen vid
universitet.
Prim, mus., den diatoniska skalans
första intervall. Den rena primen
(enklang) är en tons förhållande till sig
själv (c: c), den överstigande är en
tons förhållande till sin kromatiska
förändring (c:ciss).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
