av kurfursten Jolian Sigismund. Den ”store kurfursten” Fredrik Vilhelm (.1(540—88) bidrog kraftigt till statens utveckling, och hans son antog 1701 titeln Fredrik I, konung av Preussen. Under Fredrik den store (1740—80) trädde P. i första rummet bland Europas stormakter. Fredrik förde flera krig med Österrike och förvärvade därvid Schlesien. Vid Polens tre delningar (1772, 1793, 1795) erhöll P. betydande landområden, bland annat det polska Väst-Preussen samt största delen av Stor-Polen. Under napoleons-krigen var P. till en början neutralt, men Napoleons hänsynslösa kränkningar av folkrätten framdrevo en krigsförklaring mot Frankrike 1806. Efter nederlagen vid Jena och Auer-städt 1806 samt sedan även de tyska bundsförvanterna besegrats måste P. gå med på den förödmjukande freden i Tilsit 1807, då P. avträdde sina besittningar v. om Elbe samt sina landvinningar från Polens andra och tredje delning. Under det stora befrielsekriget mot Napoleon 1813 vann den preussiska hären flera segrar över fransmännen, som i den avgörande drabbningen vid Waterloo 1815 fullständigt besegrades av engelsmän och preussare. På Wienkongressen s. ä. erhöll P. flera tyska områden mot att det lämnade ifrån sig en del av de polska, som förvärvats vid Polens delningar. Under Vilhelm I (1861—88) stärktes P: s maktställning ytterligare. Styrelsen fördes av Vilhelms förste minister Otto v. Bismarck, vilken framkallade kriget mot Danmark 1864. I detta uppträdde Österrike som Preussens bundsförvant och Danmark måste avträd* Schleswig-Holstein. Emellertid kommo P. och Österrike i tvist om dessa båda länder och 1866 utbröt krig. Den avgörande drabbningen stod vid Königgrätz, där preussarna segrade, varefter Österrike i freden i Prag s. ä. måste avstå sina anspråk på Schleswig-Holstein samt erkänna Tyska förbundets upplösning. Genom fransk-tyska kriget* 1870—71 förenades de nord- ocli sydtyska staterna med P. i spetsen till Tyska riket och P: s konung antog titeln kejsare av Tyskland (1871). Om P:s historia efter 1S71 se Tyskland. — 2. Fordom svenska generalguverne-mentet. — a) År 1629 erhöll Sverige genom fördrag mellan Sverige, Polen och Brandenburg ett område av kustlandet från Kurland i n. och till Danzig i s. Området utgjorde en god inkomstkälla på grund av de stora tullinkomster, som erhöllos på den genom landet skeende »transitohandeln. Axel Oxenstierna var en tid P: s generalguvernör och organiserade tullväsendet. Genom fördraget i Stuhmsdorf- 1635 avstod Sverige från P. — b) Under Karl X Gustavs polska krig innehade Sverige 1655—60 Västpreussen. Preventi’va medel, förebyggande medel, särskilt sådana, som avse att förhindra smittoöverföring och befruktning vid könsumgänge. Jfr Könssjukdomar. Preventrvlagen, en lagändring, som beslöts vid 1910 års riksdag, och vilken avsåg att förhindra användande av preventivmedel (kondom o. dyl.) vid könsumgänge. P. stadgar bland annat straff för den, som meddelar anvisning om sättet för sådana medels användande. Då lagen är ineffektiv och dess tillämpning i viss grad strider mot nutida rättsmedvetande, samt då den även riktar sig mot preventiva medel som skydd mot könssjukdomar, har man upprepade gånger motionerat om lagens avskaffande. Prévost [prevå’], E. M., f. 1862, fransk romanförfattare, vars mest bekanta arbete är Hal v-Oskuld, en kvinnoskildring ur Parissocieteten. Prévost d’Exiles [prevå5 degsi’1], A. F., (”Abbé Prévost”), 1697—1763, fransk författare, förde ett äventyrligt liv och vistades mycket i England, vars litteratur han bidrog att göra känd i Frankrike. Manon Les-c a u t, en rörande kärlekshistoria, skildrad med äkta känsla, uppskattades föga av samtiden men räknas nu till den franska litteraturens klassiska verk. PrPamos, trojansk sagokonung. P. var redan gammal vid utbrottet av trojanska kriget. Enligt en del sägner nedhöggs han av Neoptolemos vid Trojas fall. Pri’apos, grekisk-romersk gudomlighet av asiatiskt ursprung, var en sinnebild av alstringskraften. P. framställdes som en kolossal manslem. Prick, sjömärke, som utsättes för att ange viss farled el. förekomsten av ett grund. P. finnas av olika slag såsom slätprickar, ruskprickar och kryssprickar, vilka utsättas efter givna regler och alltså ha bestämd betydelse. Priestley [prisfli], J., 1733—1804, engelsk filosof, teolog och naturforskare. Särskilt känd är P. för sina märkliga upptäckter inom kemin. P. upptäckte sålunda syre, ungefär samtidigt med svensken Scheele, och ammoniak m. m. Pril’Ian, populär benämning på preliminärexamen, en 1904 avskaffad förberedande juridisk examen vid universitet. Prim, mus., den diatoniska skalans första intervall. Den rena primen (enklang) är en tons förhållande till sig själv (c: c), den överstigande är en tons förhållande till sin kromatiska förändring (c:ciss).