åskådning. Han strävade särskilt efter praktisk levnadsvisdom och betonade härvid betydelsen av en riktig insikt; blott den handlar orätt, som ej vet det rätta. Till en viss grad föll S. tillbaka på mystiska föreställningar, på en inre stämma, som säger oss, vad som är rätt el. orätt (Daimonion). Berömd är S:s metod att, framhållande att han ingenting vet, gå med pä motståndarens åsikter för att sedan, genom att utveckla deras konsekvenser, påvisa deras orimlighet pä ett ofta överlägset ironiskt sätt. S:s idealitet, personliga ärlighet o«h anspråkslöshet göra honom till en av människosläktets ädlaste gestalter. Sol, se Kolloider. Sola’rkonstanten, den värmemängd, som solen utsänder till en viss ytenhet på en viss tidsenhet. Man plägar ange den såsom den högsta uppvärmning, som en kbcm. vatten med en kvem. yta genom solens inverkan kan erfara på en minut, och som uppgår till inemot 30° C. Jfr Insulation. SoIa’r-plex’ussIag, i boxning ett slag mot buken, vilket medför en ökad blodtillströmning till bukorganen. Härigenom minskas blodtillströmningen till hjärnan, vilket i sin tur medför, att personen svimmar. S. är ett vanligt knockoutslag. . So’laväxel, se Växel. Solbad, behandling med direkt solljus, användes särskilt i högfjäll mot tuberkulösa åkommor. S. brukas även som allmänstärkande medel. Man kan ersätta solljuset med finsenljus och till en viss grad även med ljus från kvartslampa. Det senare ljuset saknar dock ljus av vissa våglängder, som finnes i solljus. Solblindhet, skada på näthinnan, särskilt i området för det tydliga seendet, vilken orsakas av för starkt solljus. S. medför nedsatt synförmåga för kortare el. längre tid, ibland för hela livet. Särskilt ofta ådraga sig människor S. vid solförmörkelse. Jfr Snö-blindhet. Solbränna. Stark solbelysning framkallar rodnad, hetta och klåda samt i svårare fall biåsbildning. Därefter •följer avfjällning och mörkfärgning av huden, vilken senare kallas S. Ret-ningssymtomen behandlas som vid brännskador. S. kan även uppstå utan retningsstadium genom upprepad inverkan av solljus. Sold, den avlöning, som fordom utdelades åt krigsmannen (soklnären el. soldaten). Även befälet erhöll S. Namnet har senare utbytts mot avlöning el. dyl. Soldatesk’, sammanrafsat, tygellöst krigsfolk. Soldatkejsare, se Militär kejsare. Soldygn, se Dygn. Soldyrkan förekommer hos mänga folk och var särskilt vanlig i österlandet i forntiden. Hjul användes som symbol för solen, liksom även en-eggade el. dubbeleggade yxor. Yxan betraktas nämligen som symbol för blixten, vilken i sin tur ansågs härstamma från solen. I nordliga trakter firades solens födelse särskilt vid vintersolståndet (midvinterblot). I sydligare trakter ansågs däremot solen födas vid vårdagjämningen. Solen, medelpunkten och den största himlakroppen i vårt solsystem, har en genomskärning av 1,390,000 km. el. 109 gånger jordens el. omkring 4 gånger månens avstånd från jorden. S:s täthet är % av jordens och massan 333,000 gånger jordens. Tyngdkraften är 28 gånger större än på jorden. Jordens avstånd från S. är 150,000.000 km. S. roterar kring en mot ekliptikans plan tillnärmelsevis vinkelrät axel, rotationen är något långsammare vid solekvatorn (25 dygn) än vid polerna (37 dygn); S. kan således ej vara en stel kropp utan är flytande el. gasformig. Temperaturen på S:s yta är omkring 6,000°. S:s yta el. fotosfären visar vid stark förstoring ett knottrigt utseende, den är ljusstarkast i mitten och något svagare vid kanterna, vilket beror pä att solen omgives av en atmosfär, som delvis absorberar ljuset. Genom undersökningar med spektroskop av solatmosfären har man i denna påvisat en mängd på jorden förekommande grundämnen. Förutom knottrigheten på fotosfären visa sig mörka s. k. solfläckar, ibland synbara för blotta ögat genom sotat glas. Dessa, vilkas natur är omstridd, ha i allmänhet en livslängd av ett par månader. De uppträda rikligast ungefär vart 31 :e år och däremellan sparsammare. Jfr. Sol-fläcksperioder. Vid totala solförmörkelser visa sig fantastiska flamliknan-de utskott el. protuberanser utanför den av månen dolda solranden. Dessa, som bestå huvudsakligen av glödande vätgas men också av metaller i gasform, äro att betrakta som utström-ningar från det gaslager, lcromosfären, som närmast omger fotosfären. Vida utanför dessa mera svåriakttagna företeelser sträcker sig, synbar för blotta ögat, solkoronan såsom en matt, glänsande ljusgård. Denna består antagligen av fina stoftpartiklar, vilka antingen utsända eget ljus el. äter-kasta solens. Solenhofen, se Solnliofen. Solenn’, högtidlig. — S o 1 e n n i-t e’t, högtidlighet, festlighet. — S o-lennitetssal, festsal. Solenoi’d, en spiralformigt lindad ledningstråd, genom vilken flyter en elektrisk ström. Av S. alstras ett magnetiskt fält. På grund härav kommer