Tarantoviken, vik vid Joniska havet på Italiens sö. kust mellan halvöarna Apulien och Calabrien. Tarasp’, berömd kurort vid floden Inn, Graubunden, Schweiz. Tarbusch', fets*. Tarent’, forntida stad i Apulien, Italien, på samma plats, där den nuvarande staden Taranto ligger. T. grundades av spartaner mot slutet av 8:e århundradet f. Kr. och hade på 300-t. sin storhetstid. År 272 f. Kr. intogs staden av romarna, tillhörde senare östromerska riket och förstördes 927 e. Kr. av sarasenerna. 967 blev T. återuppbyggt, kom på 1100-t. som fur-stendöme i konungariket Siciliens ägo och införlivades slutligen med konungariket Italien 1861. Tariff’, varu- och prislista; tulltaxa. Ta’rim, centralasiatisk högslätt, begränsad i n. av Tien-sjans och i s. av Kuen-luns bergskedjor. Området är till största del öken (Takla-makan-öknen) men genomflytes av en betydande, på de sv. gränsbergen upprinnande flod, Tarimfloden, som mynnar ut i ett avloppslöst sjösystem Lop-nor i ö. delen av området. Jfr vidare Turkestan. Tar kin grt ön [ta’kingt«en], N. B., f. 1869, nordamerikansk författare, som skrivit omtyckta förströelseromaner (Monsieur Beaucaire, Pen-r o d m. fl.). Ta’rlata’n, ett slags gles och tunn bomullsgas. Tarmkanalen består hos människan av tolvfingertarmen, den tarmslynga, som ligger närmast magsäcken, och i vilken lever och bukspottkörtel mynna, tunntarmen, det följande stycket av tarmkanalen, där födan slutgiltigt sönderdelas och där näringsämnenas uppsugande försiggår, samt tjocktarmen, vilken har grövre hålrum än förutnämnda tarmdelar. I tjocktarmen uppsuges framför allt vatten. Tjocktarmen övergår utan skarp gräns i ändtarmen. T:s sammanlagda längd är hos människan 7—8 m. Jfr Matsmältningsorgan. Tarmkatarr kan vara antingen akut med häftiga diarréer, koliksmärtor, eventuellt kräkningar (jfr Rödsot) el. kronisk med mera tillfälligtvis uppträdande smärtor och mer el. mindre utpräglad diarré, ibland omväxlande med förstoppning. Behandlingen är framför allt dietisk. Tarmtuberkulos, se Tuberkulos. Tarmvred, sjukdom, som närmast orsakas av att tarmen blivit avsnörd, antingen genom att tarmen lagt sig i knut el. att en tarmslynga skjutit in i en förutgående tarmslynga el. slutligen genom att något trycker utifrån på tarmen (en svulst el. dyl.). I senare fallet uppträda besvären mera så små- ningom. Vanligen insätter T. med våldsamma smärtor och kräkningar. Avföringen är upphävd. Om operation ej företages, försämras tillståndet allt mer, tills döden inträder. Tarpej’iska klippan, benämning på en klippa på den kapitolinska kullen i Rom, varifrån förbrytare nedstörtades. Tarqui’nius. — 1. Lucius T. Priscus (”den äldre”), enligt traditionen Roms femte konung (615—578 f. Kr.). T. lät uppföra storartade byggnadsverk och påbörjade den romerska konunga-tidens erövrings- och utvidgningspolitik. Han mördades av sin företrädares söner. — 2. Lucius T. Superbus (”tyrannen”), enligt traditionen den förres son, Roms sjunde och siste konung. T. var en kraftfull men hänsynslös regent och fortsatte sin faders erövringspolitik. 509 f. Kr. fördrevs han från Rom, och efter ett nederlag vid Regillus (499 el. 496 f. Kr.) flydde han till Ivyme, där han dog. Tars el. vrist. Skelettet i T. utgöres av flera små ben, vilka ha mer el. mindre väl utvecklade ledytor mot varandra. Hos fåglarna sammansmälta dessa ben dels med skenbenet, dels med mellanfotbenen. Endast det senare brukar hos fåglar kallas T. Hos människan uppbygges T. av sju ben, vilka leda mot underarmen el. underbenets ben å ena sidan och mot mellanhanden el. mellanfotsbenen å den andra. Tar’sos el. Tarsus, stad i provinsen Adana, Mindre Asiens sydkust, vid det genom Tauruskedjan ledande passet ”den ciliciska porten”, som spelat en stor roll i Asiens forntida och medeltida historia. Vidsträckta ruiner vittna om gångna tider. Nu har staden blott 25.000 inv. T. var aposteln Paulus’ födelsestad. Tarta’n. — 1. Ett slags mångfärgat, rutigt, skotskt ylletyg. — 2. Ett slags fartyg, som användes i Medelhavet. Tarta’rer, riktigare tatarer, se Turko-tatari ska folk. Tar’taros, den djupaste delen av underjorden. I dess eviga natt nedstörtade Zeus enligt grekernas gudasagor titanerna. Tartelett’, liten tårta. Tarti’ni, G., 1692—1770, italiensk violinist, kompositör och musikteoretiker, verksam i Padua. T. vann ett storartat rykte som virtuos och lärare. Bland hans kompositioner märkes T r i 11 o del d i a v o 1 o, djävuls-drillen. Tartra’t, vinsyrans salter. Tar tuffe [-tyff’], huvudpersonen i en komedi med samma namn av Moliére; hycklande skurk, skenhelgon. Tasch’i-!Lama, se Lamaism.