jan, dock utan angivande av bestämda data. Enligt traditionen, skall U. vara skriven av aposteln Johannes, en sak, som dock starkt betvivlats. Upper ten thousand se The upper ten thousand. Upper udsälven, vattendrag i Dals-, land. Längd 135 km. Upprinner i Norge, utgör avlopp för Stora Le, Le-lången m. fl. sjöar, utfaller i Vänern. Jfr Dalslands kanal. Uppfinningsskydd, se Patentlagstift-ning. Uppfostringsanstalter. Om någon, som fyllt femton men ej aderton år, för brott dömes till böter, fängelse el. straffarbete i högst två år, kan domstolen, om detta finnes påkallat med hänsyn till den dömdes sinnesbeskaffenhet och omgivning samt graden av hans förståndsutveckling, förordna, att straffet skall utbytas mot hans intagning å allmän uppfostringsanstalt. För närvarande finnas dels en dylik statlig uppfostringsanstalt för gossar å Bona i Östergötland och dels en av diakonissanstalten upprättad statser-känd anstalt för flickor å Viebäck i Jönköpings län. Jfr Skyddsuppfost-ran. Uppfostringshjiilp, se Underhållsskyldighet. Uppfödningsrubbningar uppträda jämförelsevis lätt hos barn. De kunna bero på infektion, olämplig föda, överhettning m. m. U. ge sig tillkänna genom viktminskning el. stillestånd i vikten, minskad matlust, kräkningar, diarré, omtöckning m. m. Orsaken kan vara för stor mängd el. nägon gång för liten mängd föda el. olämpligt sammansatt näring t. ex. för mycket komjölk, ensidig vällingdiet, steriliserad mjölk, utan tillsats av fruktsafter. U. böra behandlas av läkare. Med hänsyn till U. är det särskilt av vikt, att barnet regelbundet väges under första levnadsåret från en gäng i veckan under första kvartalet till ungefär en gång i månaden under sista kvartalet. Upphandling för statens behov regleras genom en förordning av 16 januari 1920, som innefattar bestämmelser, vilka avse att säkerställa, att för staten förmånliga anbud inlämnas och antagas. Dock innefattar lagen bestämmelser om att svenska varor och svenskt arbete i vissa avseenden skola gynnas även om billigare utländska anbud inlämnats. Uppland, landskap i Svealand, 12,950 kvkm. 640,000 inv. U. är en småku-perad urbergsplatå, vars högsta partier endast föga överstiga 100 m. ö. h. Sö. kusten omges av en rik-skärgård, bland vars öar Värmdö, Ljusterö, Möja ocli Blidö äro störst. Den nö. mot Ålands hav gränsande kusten har som största öar Björkö, Väddö, Singö och Gräsö. Från Mälaren inskjuta fjärdar ända upp mot Uppsala. I nv. gränsar landskapet till Dalälven, som med sitt nedersta lopp med Älvkarlebyfal-len tillhör U. Av övriga vattendrag äro endast den mot s. rinnande Fyrisån och den från sjön Tämnaren mot n. rinnande Tämnarån av betydenhet. Berggrunden utgöres mest av graniter och gneiser samt porfyrer och deras tuffer (hälleflintor). Till dessa senare och i dem inneslutna kalkstenar äro flera järnmalmsfyndigheter, bl. a. Dannemora, knutna. N. U. upptages mest av morän- och mossmarker. Ler-marker av större utsträckning förekomma vid Mälaren och Uppsala (Uppsalaslätten) samt vid Tierp (Tierpslätten). Landskapet genomdrages i n.-s.-lig riktning av ett flertal rullstensåsar. Skogsbruk och bergsbruk spela största rollen i landskapets n. delar, jordbruk i dess s. delar. I administrativt hänseende är U. delat mellan Stockholms, Uppsala och Västmanlands län. Upplopp anses föreligga, därest en folkmängd samlar sig samt stör lugnet el. den allmänna ordningen och denna folkmängd därtill underlåter att skingra sig på offentlig myndighets befallning. Visar folkmassan aggressivitet i visst hänseende, anses uppror föreligga. Upplysningstidevarvet, benämning på senare hälften av 1700-t. efter en då rådande filosofisk riktning, den s. k. upplysningsfilosofin. Denna riktning, som bl. a. utgick från den engelske filosofen Lockes läror, utvecklades framför allt i Frankrike, där dess förnämste företrädare blev Voltaire. Man gjorde gällande, att med sunt förnuft och upplysning skulle fördomar, vidskepelser samt politiska och sociala missförhållanden överhuvud taget kunna avskaffas. Härvidlag underskattade man den roll, känslomässiga reaktioner spela i samhällslivet. Bland övriga upplysningsfilosofer i Frankrike märkas Montesquieu och Rousseau, vilken senare dock genom sitt betonande av känslan gentemot förståndet delvis förebådade romantiken. I motsats till dessa båda, som i politiskt avseende krävde självstyrelse, ansåg Voltaire och encyklopedisterna, att enväldet, utövat av ”upplysta” regen-ter, bäst överensstämde med upplysningens idéer. Den s. k. upplysta despotismen genomfördes också i en del stater (Fredrik II i Preussen, Katarina II i Ryssland och Gustav III i Sverige). Upplysta despotismen, se Upplysningstidevarvet. Upplösande äktenskapshinder. Även om äktenskap har slutits, trots att laga