hänsyn till beskaffenheten av den kugganordning, medelst vilken oron står i förbindelse med löpverket, skiljer man pä cylindergång, där en urtagning finnes i orons axel och ankargång, där kuggtaggarna hejdas av hakar på en arm, det s. k. ankaret, som är fästad på orons axel. Hos kronometrar är förbindelsen mellan oron och löpverket anordnad på ytterligare ett annat sätt. Sådana U. ha desöutom även i andra avseenden avvikande konstruktion, vilken gör dem oberoende av temperaturväxlingar och säkerställer en särskilt noggrann gäng. På senare tid har man i allt större utsträckning börjat använda elektrisk drivkraft i U. Principen är, att en pendel för varje svängning sluter en ström i ett galvaniskt batteri. Härigenom erhåller löpverket regelbundna, stötvisa rörelseimpulser. Ura’l, flod i sö. Ryssland. Upprinner på ö. sidan av s. Uralbergen, flyter i en båge i sydlig riktning och utfaller i Kaspiska havet. Längd 1,500 km. Ura^-altaMska språk, en språkgrupp, som omfattar de finsk-ugriska språken jämte samojediska språk (de uraliska språken) samt de altaiska språken, till vilka höra turko-tatariska, mongoliska och tungusisk-mandsjuriska språk. Den släktskap, på vilken denna indelning grundar sig, har dock på senare tid blivit bestridd. Ura’lbergen, gammal (paleozoisk) bergskedja, omkring 2,600 m. läng, bildande naturlig gräns mellan Europa och Asien. Dess bredd växlar mellan 75 och 200 km.; högsta topparna nå omkring 1,650 m. ö. h. U. äro skogrika, deras n. del begränsas av tundror, deras s. del av stäpper. U. äro berömda föi’ sin mineralrikedom, järn- och kopparmalmer, guld och platina samt ädla stenar (topas, rubellit, smaragd m. fl.). Ura’liska språk, sammanfattande beteckning på finsk-ugriska och samojediska språk, vilka anses härstamma från ett gemensamt urspråk. Man har särskilt förr ansett U. besläktade med de altaiska språken och sammanfattat dessa språkgrupper till den uralaltai-ska språkgruppen. Uralstring: el. självalstring, levande varelsers uppkomst ur död materia. Genom noggranna undersökningar har visats, att levande varelser av det slag, man hittills känner, endast kuhna uppkomma ur andra levande varelser. När det gäller att förklara livets uppkomst på jorden, måste man antingen tänka sig, att levande varelser tillförts jorden utifrån världsrymden, från andra planeter (jfr Panspermiliypotesen), el. att levande varelser uppkommit genom U. I senare fallet kan det antingen vara fråga om en tillfällighet av så säll- synt slag, att U. vid vanliga undersökningar ej upprepar sig, el. också uppstå vid U. organismer, vilka stå lägre än de lägsta organismer vi känna och äro så små, att de för närvarande ej kunna iakttagas. U. benämnes på fackspråket Generatio spontanea el. Gene-ratio sequivoca. Ura’n, sällsynt, mycket tung metall. Kem. tecken U. Atomvikt 238.2 (högst av alla atomvikter). Spec. vikt 18.7. U. är mest känt därigenom, att metallen i mineralet pechblende åtföljes av radium, vilket grundämne i själva verket uppkommer genom sönderfall av U. (jfr Radioaktiva grundämnen). Det var genom undersökningar av detta minerals egendomliga strålningsegen-skaper som radium upptäcktes. Ura’nia. — 1. En av muserna. — 2. Tillnamn på Afrodite. Ura’nienborg;, kungsgård på ön Ven med ruiner efter Tycho Brahes obser-vatorium. U’ranos, i grekiska gudasagan en personifikation av himmelen. U. är förmäld med Gaia (Jorden) och fader till titanerna, cykloperna m. fl. Jfr Uranus. Ura'npeclierz', ett sällsynt, svart, till det yttre beckliknande mineral, i vilket metallen uran är en väsentlig beståndsdel. Vissa avarter av detta mineral äro radiumhaltiga och användas för framställning av radium och radiumpreparat. Ura’mis, den näst yttersta av vårt solsystems planeter. Den är nätt och jämt synlig för blotta ögat, om man noga känner dess läge. Urs avstånd från solen är 19 gånger jordens, omloppstiden kring solen är 84 år. U. upptäcktes först 1781. Den har 4 månar. Jfr Uranos. Urartning, se Degeneration. Urarvagorelse. Enligt gällande lag bliva stärbhusdelägare vanligtvis solidariskt ansvariga för all den avlidnes gäld. Detta gäller framför allt, därest de på något sätt tagit befattning med den avlidnes tillgångar, t. ex. varit närvarande vid bouppteckning. En möjlighet finnes emellertid för stärbhusdelägare att undgå ansvarighet för den avlidnes gäld genom att företaga en särskild åtgärd, s. k. U. Denna består i ett avträdande av all den avlidnes egendom åt hans borgenärer, på det att dessa må i konkurs göra sig betalda, så långt tillgångarna förslå. För att U. skall kunna komma till stånd erfordras i regel, att ansökan härom har gjorts inom en månad, efter det bouppteckningen avslutades. Har bouppteckning ej upprättats och ingivits inom föreskriven tid, har därigenom rätten till U. gått förlorad. Har den avlidne varit gift, kan efter-