Vinsyra, organisk syra, kem. formel (CH)2(OH)2(COOH)2. V. förekommer färdigbildad i växtriket i olika frukter, bland annat i vindruvor. På konstgjord väg framställes den ur vinsten el. vinjäst. V., som bildar stora kristaller, är lättlöslig i vatten oeh smakar starkt sur, användes inom medicinen, vid tillredning av vissa läskedrycker samt inom tekniken (vid fär-gerier m. m.). Vintergatan, ett ljust band, som löper över stjärnhimmeln och som vid stjärnbilden Svanen på norra stjärnhimmeln delar sig i två grenar, vilka löpa samman på södra stjärnhimmeln vid stjärnbilden Centaurus. V. består av tätt liggande, ytterst avlägsna och ljussvaga stjärnor, vilka här och där äro ansamlade i tätare grupper, s. k. stjärnmoln el. stjärntöcken. På flera platser i V. har man också kunnat iakttaga nebulosor. På stjärnhimmeln äro stjärnorna glesast längst bort från V. men bli tätare ju närmare man kommer V. Ur denna och en del andra synpunkter är det sannolikt, att himlakropparna äro spridda framför allt i V: s plan. Universum skulle med andra ord med hänsyn till stjärnornas fördelning ha linsartad form. Vinterkonungen, öknamn på Fredrik V av Pfalz, som var konung av Böh-men endast en vinter (1619—20). Vinterlinjen. Inom den militärpolitiska diskussionen i Sverige betecknar V. en så förlagd tjänstgöringstid för de värnpliktige, att dessa inrycka till sin första tjänstgöring på hösten. Motsatsen (inryckning till den första tjänstgöringen på våren) benämnes sommarlinjen. Det år 1914 segrande Hammarskjöldska härord-ningsförslaget var byggt på V. Vintersolståndet el. vinterstitiet, den tidpunkt på året, då solen har sin lägsta middagshöjd. V. inträffar den 21 december. Vintersömn, en lios såväl lägre som högre djur förekommande sömn, vid vilken ämnesomsättningen är kraftigt nedsatt. V. karakteriserar alla kräl-och groddjur och en del rovdjur, flädermöss, björn, grävling, igelkott, en del fiskar samt de flesta insekter. Det är sannolikt, att V. regleras av vissa organ med inre sekretion. Vinterviken, sprängämnesfabrik i Brännkyrka församling i Stockholm. Win’ther, R. V. C. F., 1796—1876, dansk skald. W. hör till de främsta inom den danska lyriken. På ett mästerligt sätt har han i dikt återgivit den danska naturens, särskilt Sjsel-lands, enkla skönhet. Erotiken intager en central plats i W: s diktning (cykeln Til een). W. var starkt påverkad av den nyromantiska riktningen. Vinthund, se Hundraser. Vinättika, till färgen gulröd ättika, vid vars beredning vin användes som utgångsmaterial. Viola, se Violsläktet och Violin. ViolFn, fiol, det minsta av nu använda stråkinstrument. V. är utvecklad ur en äldre form, violan. Redan för bortåt 250 år sedan (jfr Cremone-sare) vann dess konstruktion en sådan grad av fulländning, att ingenting senare förändrats utom stråken, som i sin nuvarande form är mindre bågformigt böjd än förut. V. består av en ihålig låda, bildad av två ku-piga, på sidorna svängda träskivor, förenade genom träribbor. Runt kanten av skivornas omkrets löper en smal inläggning av. tre lag faner. På den övre skivan finnas två f-formade ljudhål. över det s. k. stallet löpa 4 strängar från stränghållaren i instrumentets nedre del upp till snäckan, där spänningen regleras medelst skruvar. Violoncell’ [-ång-], liten basfiol, vilken vid spelning hålles mellan knäna. V. är konstruerad på liknande sätt som violinen. Violrot, rotstock från vissa arter av släktet Iris, vilken förr användes inom medicinen. Man gav släta stycken av V. åt barn i tandsprickningsåldern till att bita i. Detta bruk är numera tämligen övergivet. Violsläktet (Viola) hör till familj Violacese. Bladen äro i allmänhet hjärtlika, ibland njurlika samt försedda med stipler. Blomkronan är läpplik, fembladig. Ett av kronbladen är större och försett med sporr-likt lionungsgömme. Till V. hör omkring 300 arter. Styvm or sviol (V. tricolor) har kronbladen färgade violett, vitt och gult. Den förekommer allmänt i Sverige. Luktviol (V. odo-rata) har doftande, mörkvioletta blommor, Penséen är en storblommig prydnadsväxt, som erhållits genom korsning mellan flera V.-arter. Violträ, ett brunt, välluktande träslag, som erhålles från en australisk akasiaart. Ett annat sorts V. erhålles från ett amerikanskt träd. Viott’i, G. B., 1753—1824, italiensk violinist, som på sin tid var oerhört populär. V. verkade även som kapellmästare. Han blev grundläggare av en fransk violinistskola. En del av hans kompositioner spelas ännu. Vipa, se Vipsläktet. Vippa, en blomställning, som finnes hos en del gräsarter t. ex. havre. Blommorna sitta i ax, vilka äro anordnade i en grenig klase. Vipsläktet (Vanellus) hör till Piparefåglar. Arterna ha rak näbb, trubbiga vingar, lång nacktofs samt utvecklad