nas av avmagring, mattighet och utbredda blödningar. Sjukdomen var förr vanlig hos sjömän på långresor. V. förstöras genom upphettning, särskilt vid lufttillträde, samt angripas av lutämnen, varför man ej bör använda soda i matlagningen. Under sommar och höst innehåller vår vanliga föda som regel tillräcklig mängd V. Vinter och var är vitamintillgången mera knapp, varför det är av särskild betydelse, att man denna tid förtär frukt och på lämpligt sätt konserverade grönsaker. Även vid barns uppfödning är det av vikt, att man tillser, att man får tillräcklig mängd av V. i födan. Angående V: s natur bedrives ett ivrigt forskningsarbete. Möjligen finns det anledning att skilja på flera slag av V. än de tre ovan beskrivna. Vita Stjärnlinjen, engelskt rederibolag med huvudsäte i Liverpool. V. driver framför allt passagerartrafik på Nordamerika. Bolagets ångbäts-flotta har en dräktigliet av 322,293 bruttoton. Vitbok, avenbok*. Vi’te. Synnerligen ofta förekommer, att en person förbinder sig att till en annan betala ett visst V., därest han skulle underlåta att fullgöra en honom åliggande förpliktelse. Skulle fullgörandet av ett dylikt V. befinnas vara uppenbart obilligt, kan det efter omständigheterna nedsättas av domstol. Domstolar och en del andra officiella myndigheter kunna ålägga parter och andra att fullgöra något vid äventyr, om så ej sker, att ett av vederbörande myndighet angivet V. kommer att utdömas. Viteb’sk. — 1. Förr guvernement i nv. Ryssland. 45,000 kvkm. 2 milj. inv., till största del vitryssar, i övrigt letter, judar och polacker. Jordbruket är huvudnäring. Huvudprodukter äro lin och trävaror. V. delen av V., 14,100 kvkm., anslöt sig år 191S till Lettland. — 2. Stad i V. 1., Lettland, vid floden Duna, 80,000 inv. Garverier. Livlig handelsstad. Vitemölla, municipalsamhälle vid Hanöbukten av östersjön, sö. Skåne. 340 inv. Vitgarvning:, se Garvning. Viti-Levu, se Fidjiöarna. Vitkullerasen, se Fjällboskap. Vitling, se Torsksläktet. Vitmossa, rödmossa (Sphagnum), ett mossläkte med flera arter, vilka äro vanliga i vårt land. Intorkade äro de vitaktiga. De sakna rötter. Nedre delen bortdör och multnar, medan övre délen fortsätter att växa. V. har stor förmåga att suga till sig vatten. Arterna förekomma på sumpiga marker, där de så småningom bilda ett sammanhängande täcke. Jfr Torvmosse. Vitrio’1, gemensam benämning för vissa metallsulfat. — 1. Grön vitriol el. järnvitriol är ferrosulfat. Se Järn-vitriol. — 2. Blå vitriol el. koppar-vitriol är kopparsulfat. Se Koppar. — 3. Vit vitriol el. zinkvitriol är zinksulfat. Vitriololja, äldre namn j)å svavelsyra. Vitryska socialistiska sovjetrepubliken, förkortat SSRB, se Ryssland. Vits, ordlek; kvickhet, exempelvis uppkommen genom användning av ord med dubbel betydelse, så att meningen blir tvetydig. Vitsenap (Sinapis alba), en ört med lyrformade blad och gula blommor. Den odlas för frönas skull. Dessa äro vitgula och beredas på samma sätt som frön från Sinapis nigra. Jfr Senap. Vitsippa, se Anemone. Vitsord säges ett förhållande äga, då det har värde som bevis. Vittfangi, kyrkplats och kapellförsamling vid Torne älv, n. Lappland. Wittfe, S. J., 1849—1915, rysk statsman. 1892 blev AV. finansminister och visade stor duglighet på denna post, som han innehade till 1903. 1905 ledde han fredsunderhandlingarna med Japan. S. å. blev han premiärminister men tvangs av de reaktionåra att avgå 1906. Witfekind, se Widukind. Witfelshacli, tysk furstesläkt. AV. var delad på två huvudlinjer, den pfalziska och den bajerska. Den senare utslocknade 1777, då Bayerns krona tillföll den pfalziska grenen. Denna regerade i Bayern till 1918 års revolution. De svenska regenterna Karl X Gustav, Karl XI, Karl XII och Ulrika Eleonora tillhörde ätten Zwei-briicken, den pfalziska bilinjen till ätten W. Witfenberg:, stad i den preussiska provinsen Sachsen, belägen vid Elbe, 22,000 inv. Bekant genom sina minnen från Luthers och reformationens tid. I slottskyrkan finnas Luthers och Melanclitons gravar. W. har maskinindustri och järnverk. Vitterhetsakademin stiftades i Stockholm 1753 av drottning Lovisa Ulrika. Akademins huvudsyfte var främjandet av historie- och antikvitetsforskningen samt ”det svenska språkets uppodling”. V: s verksamhet upphörde 1782, men A1", återupplivades i den av GustaA^ III stiftade A^itterhets-, historie- och antikvitetsakademin*. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademin i Stockholm stiftades av Gustav III 1786 och blev till formen ett återupplivande av den av drottning Lovisa Ulrika stiftade Aritter-