Ä Ä, den tjugu sjunde bokstaven i vårt alfabet. Ädelfors, guldgruvor ö. om Vetlanda, mellersta Småland. Ä. upptäcktes redan på 1700-t. Gruvorna äro numera nedlagda. Ädelgaser, en grupp gasformiga grundämnen, vilka i olikhet med alla andra grundämnen icke äga några bindningsmöjligheter (valenser) och därför endast existera i fritt tillstånd och ej kunna ingå i kemiska föreningar. Deras molekyler bestå av endast en atom. Ä. äro helium, neon, argon, krypton, xenon och niton. Ädel gran, silvergran, se Abies. Ädelkastanj, se Kastanjeträdet. Ädelkorall, se Koraller. Ädelstenar. De viktigaste ädelstenarna äro: diamant, rubin, safir, smaragd, topas, hyacint, granat, turmalin, spinell, krysoberyll, kryosolit, opal. Såsom Halvädelstenar betecknas vissa varianter av kvarts, dels kristalliserade (bergkristall, röktopas, ametist), dels fihkorniga (kalcedon) och på olika sätt färgade, såsom kattöga, tigeröga, heliotrop, avanturin, kalcedon, karneol, krysopras, jaspis, agat, onyx; av fältspat (månsten, amazonsten) ; vidare den himmelsblå turkosen (ett aluminiumfosfat), lazur-stenen (ett ultramarinblått aluminium-silikat), malakit, bärnsten, jet el. ga-gat, som är ett slags stenkol, m. fl. Ädelstenarnas värde bestämmes bland annat av sällsynthet, färg, glans, ljusbrytning, hårdhet och modets växlingar. Även slipningen och facetteringen är av betydelse. En del Ä. ha fallit mycket i värde, sedan man lärt sig att med konst framställa dem i en med de naturliga jämgod kvalitet (safir, rubin). Ädla metaller. Till de Ä. räknas guld, silver och platina samt vissa med platina besläktade metaller. De Ä. karakteriseras samtliga därav, att de varken vid vanlig temperatur el. vid upphettning oxideras av luftens syre. Att silver så småningom förändras i luften (överdrages med en svart hinna) beror icke på någon oxidation utan därpå, att svavelvätet i luften angriper silvret under bildning av _ svart svavelsilver. Ägg. Ett Ä. är en cell, som efter befruktning kan ge upphov till en ny individ. Ett moget Ä. innehåller en kärna men saknar centralkroppar (jfr Cell). Ä. innehåller dessutom rikligt med näringsämnen, vilket medför att Ä. är jämförelsevis stort. Hos människan har Ä. en diameter av 0.17 mm. Fågeläggen utgöras egentligen av gulan. Sedan denna avsöndrats från äggstocken beklädes den av äggvitan och skalhinnan samt kalkskalet, vilka avsöndras från äggledaren. Jfr även Befruktning. Äggledare, se Könsorgan. Äggstock, organ, från vilket ägg avsöndras. Ä. är hos de högre djuren en avlång, rundad kropp, vars yta beklädes av epitel och vars inre är uppfyllt av bindväv, blodkärl m. m. Från ytepitelet inskjuta cellgrupper i bindväven, ur vilka ägg utveckla sig. När ägget mognar, kommer det att ligga i väggen till en liten vätskefylld blåsa, Graafs follikel, som alltmer förstoras och slutligen brister, varvid ägget följer med den utströmmande vätskan. Från biåsväggens celler bildas sedan den s. k. Gula k r o pp e n, som består av talrika celler, vilka avsöndra inresekretoriska ämnen, vilka framför allt påverka livmodern. Hos människan mognar mellan varje menstruation endast ett ägg. Hos en hel del djur mogna däremot flera ägg samtidigt. Jfr vidare Ägg, Befruktning, Menstruation och Brunst. O-"- överst äggstock från människa med mogen follikel. Nederst äggstock med sprucken follikel