Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Förnuftig matlagning och hushållning, eller att riktigt välja och tillaga passande födoämnen - VII. Matlagning för sjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
tömningarne hafva mer eller mindre kommit i oordning,
kroppen har öfverflöd af ett ämne och saknar ett annat, och
blandningen af de delar, hvaraf den är sammansatt, är
heller icke som den skall vara. Detta allt måste man noga
lägga på minnet.
Redan häraf kan man inse huru mycket vigtigare
ordentlig och passande matlagning måste vara för den sjuke
än för den friske, och huru skadligt födan kan inverka på
hans tillstånd.
Vanligen har den sjuke föga eller ingen matlust;
tvingar man honom då att förtära något, så ökas febern,
hettan och inflammationen, eller hvad det nu är deraf.
Ofta längtar den sjuke efter ovanliga saker och detta är
icke sällan likasom en ingifvet! lust till ämnen, som
kroppen behöfver för att öfvervinna sjukdomen. Häraf ser
man också huru svårt det är för någon annan än en
duglig och erfaren läkare, att i sådana fall träffa det rätta.
Ofta lider den sjuke af skenbar svaghet; man ger
honom derföre stärkande föda; men följden är, att han
blir sämre, medan en annan som ser kraftfull ut, derföre
får svag föda. Det vanligaste misstaget är, att
omsorgsfulla matmödrar allt för gerna vilja stärka sina sjuklingar
och derigenom gifva sjukdomen näring och öfvertag. Det
är icke en gång värdt att tala om att friska menniskor,
så som nu bruket är i mat och dryck, förtära omkring en
half gång mera än de för sitt lifsuppehälle och sitt
välbefinnande behöfva; men den som är sjuk, synnerligast i
feber, har behof af så litet föda, att det i vissa sjukdomar
till och med är nyttigt att alldeles undvara eller
minska den.
Det är tydligt att sjuka personer blott få förtära
sådana födoämnen som äro lättsmälta, då
matsmältningsförmågan dessutom försvagas under sjukdomen. Ju lättare ett
ämne är att smälta, desto snarare öfvergår det i blodet
och gör den nytta det bör, genom att ersätta det som är
förloradt och som behöfves.
Födoämnen äro smältbara allt efter som de innehålla
mera ägghvita, ostämne, växtlim, o. s. v. synnerligast om
de äro upplösta, som i magert kött, råa ägg, mjölk och
mager köttsoppa, samt stärkelse, sådan den förekommer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
