Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rätter af grönsaker och rotväxter - A) Om inköp och urval af rötter och grönsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
skalet bör vara glatt, köttet saftigt och i rått tillstånd
hafva en frisk, sötaktig, icke bitter smak och en behaglig
lukt. — Rödbetor böra smaka sött, vara små, tjocka,
köttrika, jemnt purpurröda, icke bleka eller svartaktiga eller
fläckiga inuti. — Sellerirötter böra likaledes vara
medelstora och hvarken fläckiga, trådiga, ihåliga, mjuka eller
vattniga, men se friska och märgfulla ut inuti, med mild,
icke skarp, kryddaktig smak. Ju färre utväxter eller
knölar sellerihufvudet liar, desto bättre är det. Selleri, som är
mindre än ett vanligt äpple, har föga eller intet värde. —
Persiljerötter böra också vara utan trådar och birötter och
framför allt fria för rostfläckar, som ofta förekomma. —
Bladpersilja. Den krusbladiga är den bästa och om man
brukar sådan, har man den fördel att den icke kan
förvexlas med vildpersilja, som är mycket giftig. —
Persilje-fröet är grågrönt och aflångt: fröet af vildpersiljan är
mycket större, halfrundt och nästan hvitt. Den senares
blad hafva eljest ingen lukt, men om de gnidas mellan
fingrarne lukta de illa; de äro dessutom mörkare till färgen,
glattare och mera glänsande än bladen på vanlig persilja.
Den senare har refflade stjelkar, vildpersiljans stjelk är
trind och glatt. — Pepparroten bör aldrig användas när den är
mer än årsgammal; den är då slät, utan knölar och rötter eller
rostfärgade fläckar; är den äldre, blir den knölig, tradig
och får en obehaglig smak; inuti bör den vara hvit och
saftig och hafva sin egna friska, skarpa lukt och smak.
När pepparroten om hösten lägges in i källaren, bör man
skära af bladen. Gör man det icke, vill roten, åtminstone
i en vanlig källare, börja att gro och derigenom förlorar
den mycket i smaken. — Rödlök. Löken är, liksom
andra grönsaker, som innehålla skarpa eller kryddade ämnen,
starkare i nordliga än i sydliga länder. De som ej tåla
vid den vanliga inhemska rödlöken, böra derföre bruka fransk
eller spansk lök, som nu öfverallt finnes i handeln; denna har
nämligen en vida mildare smak. Det är en allmän regel
att ju ljusare rödlöken är till färgen, desto mildare är den
också i smaken; men den ljusa håller sig icke så väl
hela vintern som den mörka. —- Sparris. God sparris är
tjock, rund, slät, litet genomskinlig, icke trådig eller hård,
och af en matt, mjölkhvit färg; glänser den utanpå som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
