Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven för flickorna voro i Sparta gymnastiska öfningar
föreskrifna.
Athenarne hade en mera ideal uppfattning af gymnastiken,
och af dem utbildades hon till en verklig konst. Det är i
synnerhet Solon och Pytagoras, som gjort sig förtjenta om
gymnastikens konstmessiga utbildning och om dess
införlif-vande med det grekiska lifvet.
Uppfostrans mål var hos athenarne att harmoniskt utveckla
alla själens och kroppens krafter. Att vid uppfostran
försumma de senare var enligt deras uppfattning ett stort
misstag. »Brist på herravälde öfver sin kropp, på ett otvunget och
städadt uppträdande var för dem ett vittnesbörd om låg
bildning och ansågs som råhet och barbari.» »De insågo, att
kroppens helsa, kraft och smidighet äfvensom att menniskans
herravälde öfver sin yttre person äro vigtiga hjelpmedel både
för själens liflighet och för bevarande af det andliga lifvets
sundhet.»
De gymnastiska öfningarna bestodo uti snabblöpning,
hoppning, brottande, knytnäfskamp, kastning och dans.
Löpande öfvadés flitigt. Segraren i en kapplöpning ärades
högt. Redan på Hom eri tid var benämningen »den
snabb-fotade» mycket ärofull. Stundom förekom äfven »språng på
stället» för stärkande af de nedre extremiteterna och för lungornas
öfning i uthållighet. Äfven jungfrurna i Athen deltogo i denna
öfning. Genom fortsatta öfningar uppnåddes ej sällan stor
uthållighet och mycken snabbhet i löpande. Ofta anföras härpå
exempel, som gränsa till det otroliga. En athenare, vid
namn Philippides, skall på två dagar hafva sprungit från Athen
till Sparta, en vägsträcka af 30 tyska mil. Hoppning afsåg
antingen att hoppa långt eller att hoppa högt eller att på en
gång hoppa högt och långt. Vid denna öfning var kroppen
vanligen belastad, på det dess kraft måtte stegras och dess
vighet ökas. Det längsta språng, som omtalas, är det, som
utfördes af Phayllos, hvilken skall hafva hoppat 55 fot långt.
De brottande antingen stodo och sökte kasta hvarandra
till marken eller vältrade de sig på marken under bemödande
att komma den ene öfver den andre.
Knytnäfskampen var den farligaste af dessa öfningar. Vid
den ombundo athenarne händerna med remmar, på hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
