Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vigningen och har ett bestämd t syfte i förhållande till denna,
utan som bär prägel af att vara gifvet därför, att barnen skola
hafva n&got att göra. Afven uppgifterna för de tysta öfningarna
böra väcka barnens intresse. Kontrollen öfver de arbeten, barnen
under de ifrågavarande öfningarna utfört, är synnerligen viktig.
Få barnen ej aflägga räkenskap för huru de utfört de arbeten,
som de skulle fullgöra under de tysta öfningarna, blir ej sällan
följden, att de arbeta vårdslöst och liknöjdt, eller att de hängifva
sig åt lättja, eller att de tillåta sig åtskilligt, som ej står
tillsammans med god ordning. — Läraren bör sålunda ordna tiden
så, att han får stunder att genomgå de arbeten, barnen utfört
under de tysta öfningarna, skulle han än nödgas göra det på tid,
som faller utanför den, under hvilken skolan är i verksamhet.
Hvad gör da för dina barn?
I ett föredrag af pastor Otto Funke läses i hufvudsak följande:
Mycken uppfostran ligger däri, att vi lära barnen läsa i
naturens stora, härliga bok. Det: »Sen liljorna på marken!»
skola vi tidigt prägla in i deras hjärtan! Naturen är en
bilderbok, som don store mästaren ofvan molnen själf har målat, och
den berättar öfverallt om hans makt, storhet och skönhet. Den
berättar ännu något mer. Den visar ut öfver sig själf — upp till
och in uti den eviga, ovanskliga härlighetens värld.
Men därmed bör man icke börja utan först i häpnad och
tillbedjan blifva stående med barnen inför det, som ter sig för
ens ögon. En liten flicka lämnade sin far, som var professor i
naturkunnighet, en vacker blomma, som hon träffat på. Hvad
sade då den lärde mannen? Han satte på sig sina glasögon,
undersökte noga blomman och sade sedan: »Hon har fem ståndare
och hör till den och den klassen i Linnés system». Han hade
slutat. Med flickans intresse för blomman var det ock slut.
Säkerligen dröjde det länge, innan hon åter gaf sin far en
blomma. — Men bättre handlade ej den fromma modern, som
gaf sin son, hvilken jublande visade henne ett kostligt päron,
den nyttiga lärdomen: »Min son, det är allt förgängligt. Kämpa
därför, att du må finna frukter, hvilka förblifva i evighet!» —
Dylik öfverandlig fromhet väcker barnens leda för andliga ting,
stöter bort dem och gör dem slutna eller till hycklare. Därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
