Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som låg for hans dörr, full med sår och längtade efter att
mättas med de smulor, som föllo från den rikes bord.» Om
ett annat bråddjup i samma klyfta erinrar han, då han talar
om en konung, som höll räkenskap med sina tjänare. En af
tjänarne befanns vara skyldig en så stor summa, att han aldrig
kunde betala. Då bjöd konungen, att han skulle säljas tillika
med hustru och barn samt allt, hvad han ägde. Vi veta alla,
huru liknelsen fortsätter. — Herren och hans apostlar fordrade,
såsom den heliga skrift lär oss, på det allra bestämdaste, att
denna klyfta med dess bråddjup skulle utfyllas. Dock satte de
aldrig i gång någon agitation i detta syfte. Ingen har någonsin
djupare ogillat slafveriet än aposteln Paulus, men aldrig
anordnade han under sin verksamhet bland slafvar och fattiga några
demonstrationer mot slafveriet. Hans ord till slafvarne äro oss
alla välbekanta. »Har du såsom träl blifvit kallad», säger han,
»så bekymra dig icke, men om du kan blifva fri, så bruka det
hellre; ty den, hvilken såsom träl blifvit kallad, är Herrens
frigifne, likaså är den, hvilken blifvit kallad såsom fri, Kristi
träl» (1 Kor. 7: 21, 22).
Socialdemokratiens målsmän vilja äfven de utjämna denna
klyfta, men de förorda en helt annan väg: de resa klassintresse
mot klassintresse, egoism mot egoism, samt tillråda sina
anhängare att, om inga andra medel synas hjälpa, gripa till våld.
På denna väg kan klyftan dock aldrig utfyllas, ty så länge
egoismen å ömse sidor utgör den drifvande kraften, blifver det
alltid af den förtryckte en förtryckare, så snart han själf
kommer till makten. Så har det gått, och så kommer det att gå.
Kristendomen är den enda makt, som kan lösa detta
samhällsproblem, hvilket sedan årtusenden står olöst. Den
utgångspunkt, han anbefaller, är kärleken. Han säger till den ene:
»Afstå, onödd, af din rätt, ditt goda!» och till den andre: »Bida
i tålamod, tills det goda segrar hos din broder!» Kristendomen
erkänner ingen seger, som ej har vunnits genom kärlek. Hvarje
annan seger är blott ett sken, i verkligheten ett nederlag.
Om man jämför det sociala tillståndet i Egypten, Turkiet
och Kina med förhållanden i kristna land, sannas det
påståendet, att kristendomen är den enda makt, som förmår utfylla
den hemska klyftan mellan rika och fattiga, befallande och
lydande. Huru är det i dessa land? Jo, alldeles som för år-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
