Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goger». Det var Axel Oxenstjerna och Amos Comenius. De
hade mycket gemensamt dessa stora andar: stora planer hvälfde
sig i deras Binne, och de ädlaste syften ledde dem båda. Men
i mycket voro de också hvarandra olika. Den forre var
betänksam, ja, det lugna förståndet själft, den senare åter den
älskvärde idealisten, som tror allt, hoppas allt och lider allt.
Men huru kom det sig, att Amos Comenius hade begifvit
sig till Stockholm? Därmed förhåller sig på följande sätt.
Redan 1638 hade han erhållit skriftlig kallelse från svenska
regeringen att komma öfver och reformera landets skolor. Men
vid den tiden ansåg han sig böra afböja det ärofulla uppdraget.
Fyra år senare kom å nyo kallelse från Sverige, denna gång
från en enskild man, från Louis de Geer till Finspång, och
nu gestaltade sig förhållandena så, att han kunde antaga
kallelsen, hvilket han också gjorde.
Underhandlingarna mellan Oxenstjerna och Comenius
på-gingo under 4 dagar från tidigt på morgonen och så lång tid,
som den förre hade ledigt från statsgöromål, och ledde till
enhet i det väsentliga, hvarom dennes sista ord till Comenius
vittna. Dessa lydde: »Jag tror, att sådant ännu icke har
kommit någon i sinnet. Håll fast vid denna grund. Mitt råd går
därpå ut, att du fortfar att först sörja för skolornas behof:
bringar det latinska studiet till större lätthet och därigenom
öppnar väg för det större, som du eftersträfvar.» Då jämväl
kansleren för Uppsala universitet, Johan Skytte, och Louis de
Geer uppmanade därtill, åtog sig Comenius, om än motvilligt,
att för Sveriges räkning författa latinska skolböcker, och
härmed blef han nu sysselsatt en längre tid. Han hoppades få
dessa arbeten färdiga inom 2 år, men det dröjde i stället 6.
Under denna tid hade Comenius att utkämpa en hård strid
mellan böjelse och plikt. Han ville lefva i sin pansofiska värld,
men löftet till Sverige ålade honom att syssla med sådant, som
alls icke tilltalade honom, d. ä. med ord och former, och han
följde nu som alltid pliktens bud. Härtill kom en annan sak:
det underhåll, som de Geer lämnade, var oregelbundet och
tidvis så knappt, att den trogne tjänaren led verklig nöd. Till
allt detta fick han mer än en gång af sin mecenat påminnelser,
att verket syntes gå för långsamt. Lyckligtvis kunde han bära
dessa med lugnt samvete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
