Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med eftertryck framhåller Luther, att barnen icke äro till
for föräldrarnes skull utan föräldrame för barnens. Han
skrif-ver nämligen: »Föräldrarne äro icke af Gud insatta i sitt stånd
för att blott se sin lust på barnen och drifva upptåg med dem
utan for att i tukt och förmaning föra dem till Herren.» Den
möda, som uppfostran förorsakar, minskar ej glädjen och
intresset. Luther säger: »Föräldrars kärlek och omsorg för sina
barn är så stor och kraftig, att ju mer barnen behöfva sina
föräldrars hjälp och vård, desto flitigare och sorgfålligare vårdas
de af föräldrarne. Därför är min lille Martin min käraste skatt;
ty han behöfver min tjänst mer än Johannes och Magdalena;
dessa kuima nu tala, därför behöfva de icke så stor omsorg.»
»Det finns föräldrar», säger Luther på ett annat ställe,
»hvilka endast tänka på att smycka sina barn, så att de taga
sig bra ut infor världen, samla rikedomar och hänga
sopsäcken guld om halsen, att den knappt kan gå.» Man förstår af
uttrycken, huru Luther dömde härom.
Andra upptogo då som nu mycken tid, som bort ägnas
barnen, till omsorg om toiletten. Detta gaf Luther anledning
till följande tänkvärda ord: »Om en ung kvinna uppträdde i
drottningens af Frankrike skrud, vore det en härlig och
kostlig ting inför världen, så att hvar man skulle spärra upp
munnen däröfver. Men om en kvinna uppfostrar sina barn väl,
mot sådant smycke äro pärlor, sammet och gyllene stycken
som en gammal sönderrifven och lappad tiggarkappa.»
Icke ens andliga och religiösa sysselsättningar, kyrkobesök
och dylikt gälla i Luthers ögon såsom ursäkt för försummad
bamauppfostran. Han säger nämligen: »En husfader, som styr
sitt hus i gudsfruktan och insikt, till tukt och ärbarhet, han är
i ett saligt och heligt stånd. Sammalunda en hustru, som
vårdar sina barn, gifver dem mat och dryck, tvättar och badar
dem, hon bör icke fråga efter något heligare och mera
gude-ligt stånd.» Och åter: »Om en äkta man under hela sitt lif
icke gjorde något annat godt än det, att han uppfostrade sitt
bam till gudsfruktan, så tror jag, att han gjorde nog och icke
behöfde löpa till S:t Jakob eller till Rom.» Och åter i hans
skrift om det äktenskapliga ståndet: »Det skola äkta makar
veta, att de icke kunna göra Gud, kristenheten, all världen och
sig själfva bättre verk och nytta än att väl uppfostra sina barn.
Tidskrift för folkundervisningen, 1893. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
