- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 13 (1894) /
87

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andas och hans kropp var stel, kallade de tillhopa andra, sjöngo,
åto, drucko och spelade, många skämtade t. o. m. och gjorde
grimaser. Därpå togo de den döde, släpade ut honom och
kastade honom öfver muren ned i det mörka djup, som var
utanför världen. Och när de kommo tillbaka, frossade de och
drucko såsom forut. För döden gick ingen ur vägen, och
fastän denne vid sin gång bland skarorna snuddade vid äo den
ene, än den andre, var det ingenting annat hvar och en tycktes
vilja förhindra, än att han själf skulle komma att rikta sin blick
på döden.

Äfven hände det, att icke alla, som blifvit träffade af dödens
pil, genast föllo ned döda. Några blefvo blott sårade, förlamade,
bländade, bedöfvade eller på annat sätt skadade. Några svällde
upp såsom blåsor, andra torkade ihop såsom stickor, somliga
darrade som aspen o. s. v. Också voro de, som gingo med
värkande och bulnade lemmar, långt flera än de, som
tillfrisknade.

Och jag såg många, som lupo omkring och sålde olika
slags plåster, salfvor och drycker, som skulle bota dessa sår,
och alla köpte, hoppande af fröjd öfver att nu äga ett medel
att kunna trotsa döden. Men döden aktade icke därpå utan
fällde t. o. m. dessa krämare.

Då Pilgrim klagade öfver att människorna voro så blinda
för sin egen olycka, svarade Uttolkare: »Käre, vore det vishet
att kvälja sig med tankar på döden, då enhvar vet, att sådant
icke kan skrämma bort honom? Bättre är att icke alls akta
på honom, göra sin plikt och vara vid godt mod. Kommer
han, så kommer han; på några timmar är han affårdad, mången
gång t. o. m. i ett ögonblick. Eller skulle de andra upphöra
att vara muntra, därför att en dör? Om en dör, födas ju många
i stället.»

n

Pilgrim utbrast: »Ar detta vishet! Illa förstår jag då saken.»

Därtill vill jag icke förtiga, fortsätter han, att, då jag gaf
akt på den kringsväfvande dödens otaliga pilar, den frågan
trängde sig inpå mig, hvarifrån döden hämtar alla dessa
oräkneliga pilar, som aldrig tyckas taga slut. Då jag begynte forska
därefter, fann jag, att döden icke ägde några egna pilar utan
blott båge och att han tog pilarna från människorna själfva,
från enhvar just den pil, af hvilken han skulle träffas. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:46:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/13/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free