Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intet om sitt anseende angeläget landsting, ingen om god
berömmelse mån kommun vågar uraktlåta att rikta en och annan
omhuldande blick. Detta är ju skönt och upplyftande. Måtte
det allmänna, nylifvade intresset blifva varaktigt; måtte det i
förening med visdom och trohet bära välsignelserika frukter
för vårt kära, dyra fosterlands framtid!
Hvad således folkskolan månde behöfva —, ett saknar honr
åtminstone icke, nämligen den förmånen att vara föremål för
omtanke, för vänskapsbetygelser, för tjänstvillighet på alla håll,
inom alla stånd, klasser, åldrar och bildningsgrader. Hon må
väl triumfera öfver att med ens hafva blifvit en så viktig och
älskvärd person, som alla vilja kyssa, alla råda, alla sopa rent
för. Det kunde i detta hänseende anses vara ett behof för
henne att något skyddas för de många vännernas famntag, under
hvilka hon löper fara att kväfvas och ömkligen omkomma.»
Liten och skenbart obetydlig uppträdde »Tidning för
folkskolan» för att visa målet, mot hvilket denna rörelse borde
ledas, samt sättet. Men inom kort tilldrog den sig en
uppmärksamhet, som utgifvaren knappast torde hafva vågat på
förhand hoppas. Orsakerna därtill voro hufvudsakligen tvenne: å
ena sidan tidningens dagsklara äkta kristliga och fosterländska
program och å den andra den stora sakkännedom och den
stilistiska talang, hvarmed detta program utvecklades och
försvarades.
I den anmälan, hvarmed tidningens första profnummer
framträdde, utvecklas folkskolans förnämsta lifsvillkor, och därom
heter det: »Det är icke hufvudsakligen att finna i reglementen
för seminarier och skolor, vore än dessa ypperligt uppställda,
ej heller i löneförmåners tillfredsställande anordning, ej heller
i hus, trädgårdar, bord och bänkar eller ens i metoder, böcker
och taflor, öfverträffade än dessa i lämplighet och skönhet de
djärfvaste förhoppningar. Alla dessa omständigheter, af hvilka
den ena eller andra stundom ensidigt framhålles såsom skolans
filosofiska sten, äro utan tvifvel så väl tillsammans som hvar
och en för sig goda och angelägna. De böra alltså visserligen
icke förbises. Arbetet på deras förbättring och utveckling
måste hälsas med tillfredsställelse och glädje. Men de kunna
icke i och för sig lämna någon säker borgen för folkbildningens
hälsosamma fortgång och kunna därför, där de framstå såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
