Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka hota med storm och oväder. Jag har icke råd att
förlora ett enda af mina barn, ty en enda son kan i farans stund
blifva allas vår räddning. Så hände förr. Upp därför och gifven
akt uppå, huru stort ett barns värde är!» Detta är modern Sveas
ord till föräldrar och lärare.
Det finns en, som skattar ett barns värde ännu högre än
en mor, nämligen Gud, och han säger: »Hvilken som förför en
enda af dessa små, som tro på mig, honom är det bättre, att en
kvarnsten bindes vid hans hals och han sänkes ned i hafvets
djup.» (Matt. 18: 6.) Den nesligaste död är en lycka i
jämförelse med den dom, som drabbar den, hvilken för ett barn
bort från Gud. Så högt är ett barns värde. Därför säger Herren
Jesus varnande: »Sen till, att I icke förakten någon enda af
dessa små; ty jag säger eder, att deras änglar i himmelen se
alltid min Faders ansikte, som är i himmelen». (Matt. 18: 10.)
Här finna vi, att Guds tronänglar stå färdiga att straffa dem,
som förakta barnen. »Sen till», säger Frälsaren, • och det äfven
till eder. Må hvar och en undersöka, huru han har handlat i
detta afseende.
Icke någon får föraktas, icke ens den minst utrustade, icke
ens deras likar, som vårdas uti Eugeniahemmet. Sen till, att I
icke förakten någon enda! Gud vet deras värde. Ack, när en
och annan, som här lyst såsom en stjärna, har slocknat i mörker,
skola många bland dessa arma lidande och svaga bröder och
systrar lysa klarare än stjärnorna. Sen till, att I icke förakten
någon enda! Forntiden föraktade de i kroppsligt afseende svaga.
Må vi se till, att vi icke förakta dem, som med hänsyn till andlig
begåfning äro svaga.
Hvad är det för en fara, som hotar dem, som ej rätt
uppskatta sanningens ord? Jo, säger Frälsaren, inför Guds tron stå
heliga, mäktiga änglar, färdiga att på minsta vink af Gud ila
ned till jorden för att utföra hans domar. Olyckor af många
slag äro varningar för denna synd. Men äro varningarna sådana,
hurudana skola då straffen blifva?
»Du förskräcker oss», torde någon tänka. »Trösta oss hellre!»
Ja, äfven jag bäfvar. — »Ja, det går an för dig, du kan
upphöra att vara lärare, om du vill.» Ingalunda, det går icke an
att så handskas med sin kallelse, ty då får man den tjänarens
dom, som gräfde ner sitt pund i jorden. För öfrigt är det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
