Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hända ingenting annat än en belysning af begreppen tro och
vetande samt deras inbördes förhållande. Men för andra, som
i likhet med mig fasthålla, att vår kristna tros innehåll, sådant
det är grundadt i vår dyra bibel, är den från himmeln
uppenbarade sanningen, men som tillika högt akta och vörda arbetet
i vetandets tjänst samt beundra dess härliga resultat i många
stycken, innebär det en ljusning, ty det lämnar utsikt till att
striden mellan tro och vetande till sist skall taga slut, och att
Guds församling en gång skall se tillbaka på den närvarande
tiden och med glädje sjunga:
»Här var mellan ljuset och mörkret en strid,
dock segrade ljuset till evig tid;
nedstörtad är döden och tron står opp
bland jordiska öden med himmelskt hopp.»
En annan fråga är, när detta hopp skall blifva förverkligadt.
Såsom svar på denna vill jag till sist anföra några drag ur en
gammal dröm, som, ursprungligen upptecknad på tyska språket,
för mer än 100 år sedan öfversattes till svenska.
»I ett ögonblick», så berättar den okände författaren, »fann
jag mig vid foten af Parnassen, ett berg i Grekland, där
vetenskapernas och de sköna konsternas gud troddes uppehålla sig.
’Det är här’, tänkte jag vid själf, ’som jag ofelbart lär finna
alla vetenskaper tillsammans i fullkomlig ordning/ Jag började
därför att bestiga berget. Men knappt hade jag tagit några
steg, förfan jag blef varse en hop afgudabilder, som, ledda af
sånggudinnorna, kommo mig till mötes. Denna syn föreföll
mig så ohelig, oordningen så stor och luften, som jag andades,
så tjock och oren, att jag begynte draga mig till minnes det
gamla ordspråket: ’De lärda äro ofta förvillade/ Jag tyckte,
att himmeln öfverallt begynte höljas med hemska moln och
hota med ett förskräckligt oväder. Jag beslöt att stiga upp
högre; men leda och förskräckelse gjorde, att jag vaknade.
Men snart insomnade jag på nytt och tyckte nu, att
jag befann mig på ett annat ställe; det var på berget Golgata.
Framför mig såg jag härlighetens Herre, som hängde fastspikad
på korset; hans namn är Guds vishet. Midt under hans djupa
förnedring framlyste ett outsägligt majestät. Tabors glans
syntes på Golgata. Och en hög röst sade till mig: Vänd dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
