Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för betraktelser af det nyssnämnda slaget. Allt beror dock
bär-vid på huru dessa studier bedrifvas. Bedrifvas de utan den
missvisning, som egenkärleken alltid åstadkommer, blifver det stu- j
dium, som här är i fråga, icke synnerligen obehagligt för andra
men mången gång smärtsamt för en själf.
Min lifliga önskan är nu, att det ämne, jag har valt, och det j
sätt, hvarpå det kommer att utvecklas, måtte tända och
uppvärma intresset för studier af denna art. Ett lämpligt ämne tror
jag mig hafva funnit, tillräckligt enkelt för att kunna fattas
äfven af dem, som aldrig studerat psykologi, men tillika
innehållsrikt nog för att kunna göra anspråk på de öfrigas intresse. Vore
jag blott lika viss på måttet, d. ä. hur mycket som här bör
upptagas, och formen, d. ä. huru det bör framställas för att vinna |
det intresse ämnet förtjänar, då skulle jag med stort lugn be- j
gynna. Mitt ämne är: Om temperamentet och dess betydelse vid \
ynglingens själf upp fostran.
* *
* I
I.
Till en början torde vi då böra tänka efter, huru människor
med olika temperament som mest te sig i lifvet, och för att
erinra oss detta låta vi i tankarna vår omgifning göra revy. Det
dröjer då icke länge, innan där kommer en person, hvars
tårar och löjen, sympatier och antipatier växla lika hastigt som
barnets; en småsak, och det blir jubel; åter en småsak och det
blir tårar, ja, stora tårar, hvilka återigen mycket hastigt äro
borta; en obetydlighet, och han skattar sig lycklig att hafva
funnit en vän, bättre än alla de gamla; en bagatell, och
beundran har öfvergått till sin motsats.
Knappt är denne ur synhåll, då en annan träder fram.
»Roligt att se en vän!» utbrister du för dig själf och börjar därpå
ett samtal. Men hvad är det fatt? Det vill icke komma i gång.
Du berättar dagens i ditt tycke muntraste nyhet, och han nickar,
drar till och med på munnen vid det mest roliga stället men icke
mer. Du börjar bli förlägen, vrider dig på din stol, söker efter
något annat samtalsämne, lyckas, som du tycker, och slår an ett
ackord i moll, liksom tänkte du: vill han icke dansa, så skall han
väl gärna höra sorgesånger. Men just som du är i färd med att tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
