- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 15 (1896) /
163

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

folkskolelärarens, äfven sådant, som frestar till denna synd,
t. ex. detta alltid enahanda: samma barn, samma kurser, samma
fel, samma hinder dag efter dag, år efter år o.’8. v. I den
opinion, som länge gällde, att det ej kunde annorlunda vara,
hade trögheten en dunkudde, där den kunde sofva i ro, nitet
däremot ett berg, som måste öfverstigas.

Rätt fattadt,.är väl knappast något kall mera kräfvande än
lärarens och framför allt folkskolelärarens: det stora antalet
barn, alltid olika till anlag och begåfning, ofta på olika stadier,
de många ämnena, de stora hinder, som måste besegras, allt
detta gör, att lärarens nerver spännas. Det heter i ett gammalt
ordspråk: »Hostar, som rostar», och det gäller äfven läraren.
Upphör han att bereda sig, fortsätter han ej att studera, så
rostar h^ns läraregåfva, vare sig det sker i maklig ro på soffan
eller under bisysslornas ok eller i nöjenas och sällskapslifvets
tidsfördrif, han begår i hvarje fall »synd till döds», d. ä. gör
sig oduglig för lärarekallet.

Det är icke nog, att man för pennkrig och munkrig mot
denna dödssynd. Det är nog godt att efterforska grandet hos
brodern, att sopa för andras dörrar, att uttala allmänna
grundsatser; men det hindrar icke, att slentrianens ogräs frodas i
den egna skolan, vid den egna undervisningen, där den slagit
sina rötter i maklighet och tröghet. Ja, må hvar och en tidt
och ofta undersöka, huru det är med denna sak, ty slentrianen
kan dölja sig för en själf, medan den är uppenbar för andra.
Den kan bita sig in i undervisningen, den kan göra sig
gällande vid uppfostran, vid skolans anordning o. s. v., efter
trögheten icke gitter tänka, än mindre handla. An går den
som en maskin, än sitter den i nattrock och tofflor.

4. Annu en af lärareståndets »dödssynder» skall jag i dag
beröra, nämligen själfviskheten, som, djupare sedt, är moder
till all synd, liksom den ock är motsatsen till kärlek. Den,
som icke älskar, duger icke till lärare. Då Herren själf en
gång kallade en lärare, frågade han, som vi veta, blott efter
detta ena: »Älskar du mig?» Därpå kommer det an. »Älskar
du mig?» den frågan innefattar allt. Därför fick den tillfrågade
tre gånger svara på densamma. Han svarade, först mera
frimodigt, sedan med bäfvan, och erhöll så uppdraget att vara
lärare. Du befinner dig denna stund öga mot öga med denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:46:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/15/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free