Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta om seminarieelevemas teoretiska undervisning och
öfningar. Så vidt jag förstår, var anordningen däraf i det
hela så god, som enligt rådande förhållanden kunde låta sig*
göra. En olägenhet faller i ögonen, nämligen att de tvenne
elevklasserna undervisades i de flesta ämnen samtidigt af
samme lärare. Och, så vidt bekant är, gjorde ingen af höga
vederbörande på hela 1850-talet något allvarligt försök att
af riksdagen utverka anslag för ytterligare en
seminarie-lärare i ändamål att genomföra den förbättring, att de två
elevklasserna måtte åtnjuta undervisning på hvar sitt
särskilda klassrum.
Uttryckligen må anmärkas, att det nu sagda gäller
blott ett enda seminarium, nämligen Linköpings. Säkerligen
voro åtskilliga anordningar vid andra seminarier olika på
denna försöks- och öfvergångstid, under hvilken
lagbestämmelserna för dessa läroverk voro få. Att antydda olikhet
förefanns, framgår ganska tydligt af A. Oldbergs handbok i
pedagogik och metodik, hvilken visserligen utförligast lämnar
besked om seminariet i Uppsala men äfven meddelar ett
och annat om det i Stockholm.
Om seminarieelevemas praktiska utbildning för lärarekallet.
Denna viktiga del af lärokursen leddes af
seminarie-föreståndaren och utfördes i Ljungstedtska friskolan, som
här korteligen må kallas folkskolan. Till sitt förfogande
ägde den en större lärosal och tre mindre sådana. Den var
i hufvudsak en växelundervisningsskola. Lärjungarne voro
uteslutande gossar, öfver 200 till antalet. Från omkring år
1850 var denna skara i de flesta ämnen delad i tre
afdelningar (underafdelade i klasser och cirklar), nämligen 1)
be-gynnarne, som undervisades i stafning och renläsning i en
särskild mindre sal, 2) mellanafdelningen, den talrikaste, i
den stora salen, och 3) öfre afdelningen (vanligen kallad 19:e
klassen), som i de flesta ämnen undervisades i en tredje
mindre lärosal. Dessa afdelningar hade, ehuru med någon
inskränkning, hvar sin lärare, nämligen begynnarne
förnämligast underläraren, mellanafdelningen dels pastor Wiström,
dels underläraren, och öfre afdelningen dels pastor Wiström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
