Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17.
ioannes Ludovicus Vives.
Ben, som kommit att läsa de djupa tankar, som Joannes
Ludovicus Vives uttalat rörande undervisning och uppfostran,
lär väl näppeligen kunna annat än högligen förvåna sig
där-öfver, att en man, hvilken utöfvat ett så betydande inflytande
på teorierna för uppfostringskonsten, är jämförelsevis så litet
känd äfven af pedagoger. Orsaken härtill torde vara, att
man vid affattningen af pedagogikens historia hufvudsakligen
‘hämtat innehållet från samma källor, som man användt vid
framställningen af kyrkans historia, af den allmänna
kultur-och litteraturhistorien eller af språkvetenskapens historia
o. d. Nu hafva emellertid forskare gått till Vives och andra
pedagogers egna skrifter och därigenom kommit till den
öfver-tygelsen, att Vives utöfvat stort inflytande på 1600- och
1700-talets pedagogiska författare. Själfve Amos Comenius
torde hafva gått i skola hos honom.
Vives föddes år 1492 uti staden Valencia i Spanien.
Fadern, Ludovicus Vives, tillhörde en yngre, mindre bemedlad
gren af en ansedd spansk adelsfamilj; modern var Blanca
March. Hon härstammade från en släkt, ur hvilken flera
framstående män och bland dem några skalder hade utgått.
Vives talar i sina skrifter om modern med stor högaktning.
Hon skall också hafva haft en ovanligt kraftig karaktär samt
i hög grad inverkat på sonens andliga utveckling. Som bevis
på hennes själsstyrka berättar Vives, att han, då han ännu
var gosse, hade varit frånvarande från hemmet tre till fyra
dagar, utan att modern visste, hvar han var. Af sorg hade
hon varit nära att falla i en svår sjukdom, men, då gossen
sedan kom tillbaka, hade hon behärskat sig så, att sonen ej
hade märkt något af hennes längtan efter honom. En tysk
biograf anmärker vid anförandet af denna berättelse: »Detta
drag kan kallas nästan gammalromerskt.» Detta må vara
sant, men oss tilltalar det icke. Det vittnar ej om den vär-
Tidskrift för folkundervisningen, årg. 1898. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
