Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den förra uppstå vissa förnimmelser, hvilka till bevis därpå
att vi icke äro likgiltiga för hvad vi förnimma, åtföljas af
dem motsvarande känslor af behag eller obehag. Till den
senare hufvudriktningen hänföras de yttringar af själslifvet,
som med större eller mindre rätt kallas viljeyttringar. I dem
sträfvar människan att bevara eller öka ett behagligt
tillstånd och att förändra ett obehagligt, vare sig för henne själf
eller för andra. Därvid måste hon inverka hämmande eller
förändrande på sig själf eller på sin värld.
När denna verksamhet riktar sig på den kroppsliga
världen, betjänar viljan sig af människans kropp såsom organ
för sina sträfvanden. Men icke alla delar hos denna tjäna
såsom omedelbara verktyg för viljan. Detta gäller endast
om det nervsystem, som på grund af sin förgrening från
hjärnan och ryggmärgen kallas det cerebrospinala (af
cere-brum: hjärna, och spina: ryggmärg). Dettas motoriska
nervtrådar utgöra viljans organ och leda hennes »befallningar»
till musklerna, hvilka vidare utföra dem.
Alla muskelrörelser bero dock icke af viljan. Hjärtats
slag och andningsorganens rörelser fortgå bäst och lugnast,
om de icke af oss ens uppmärksammas. Därom kan läsaren
lätt öfvertyga sig, om han för en stund bestämmer sig för
att gifva akt på huru han t. ex. andas. Han skall då finna,
att andningens normala gång rubbas. Oss själfva ovetande
företaga vi stundom rörelser, som kanske icke skulle äga rum,
om vi gåfve akt på oss. Då vi t. ex. med uppmärksamhet
följa en persons bemödanden att lyfta en tyngd, kunna vi
till vår förvåning märka, att vi böja vår egen kropp i den
riktning, som samma person böjer sin, eller åtminstone
förnimma en lindrig sammandragning i våra armmuskler. Till
och med mot vår vilja förekomma tillfälliga muskelrörelser
hos oss. Vi t. ex. spritta till vid ett starkt ljud. Kindens
rodnad förråder ibland hjärtats hemlighet. I dessa och många
andra fall utföras muskelrörelser utan någon som helst
inverkan af viljan. Stundom kan det hända, att de visa en
omisskännbar likhet med sådana, som företagas under viljans
inflytande. I synnerhet är detta förhållandet hos barn med
ett mera lifligt temperament. Under min lärareverksamhet
hände det en gång, att i en klass fanns en gosse, om hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
