- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 18 (1899) /
61

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

veckling. Men däremot synes det oss icke rådligt att gifva
yngre barn till uppgift att vid hemarbetet i sina kartböcker
taga reda på de berg, slätter, sjöar, floder, städer och andra
orter m. m., som i läxan omnämnas, äfven om dessa af
läraren förut blifvit utvisade på väggkartan. Uppgiften är för
svår. Erfarenheten lär, att endast undantagsvis yngre barn
kunna utan annan hjälp än den, som lämnats vid läxans
genomgående med användande af väggkartan, finna sig till
rätta på de små kartorna i kartboken.

Andra hålla före, att äfven kartboken skall användas
vid undervisningen i skolan, sålunda jämte väggkartan, vid
förberedandet och förhörandet af läxor, samt att därefter
den ensam skall vara till hjälp vid läxornas inlärande i
hemmet. De, som hysa sistnämnda mening, dela sig i två
grupper. De, som sluta sig till den ena, hålla före, att
så snart staden, floden m. m. är utvisad på väggkartan,
skola barnen uppsöka densamma på sina små kartor. Äfven
detta synes vara en för svår uppgift för de mindre barnen.
Eller hvilken lärare har icke märkt, att, när sökandet efter
den ifrågavarande orten skall företagas, många barn synas
alldeles förvirrade? De veta ej, hvart de skola vända sig
på kartan, som ligger framför dem, och som i åtskilligt är
olika den framför dem hängande väggkartan. För att få
någon vägledning vända de sig till kamraten, som sitter
bredvid, för att se, hvar han håller till på sin karta, eller,
om -ordningen i skolan icke är synnerligen stor, för att bedja,
att han måtte utvisa den ifrågavarande orten. Lätt synes
för en van kartläsare uppgiften att växelvis gå från den
lilla kartan till den stora och från den stora till den lilla;
men för en ovan är det för svårt. Under första året, då
undervisning i geografi förekommer, bör åtminstone ett
sådant förfaringssätt ej äga rum.

Den andra gruppen håller före, att läraren först bör
genomgå läxan med hjälp af väggkartan, och att han
därefter bör genomgå samma uppgift ännu en gång men då med
användande endast af kartboken. Sedan böra barnen kunna
reda sig med den lilla kartan vid läxans inlärande. Klart
är, att läraren, som vid läxans första genomgående bör stå
vid väggkartan för att på denna utvisa de särskilda orterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:46:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/18/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free