Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11.
Papper eller griffeltafla?
Då under senaste tid, glädjande nog, de skriftliga
öfnin-garna, säkerligen till stor del tack vare seminarieutbildningen,
kommit och torde komma till allt större och större heder i
våra folk- och småskolor, bör det ligga hvarje härför
intresserad om hjärtat, att de på ändamålsenligaste sätt måtte ordnas.
Därvid få vi ej heller bortse från den yttre anordningen.
Hit hör äfven och först och främst att klargöra för sig
ofvan-stående fråga. Någon torde kanske anse denna oväsentlig
nog, mången i griffeltaflan ha en kär vän, som han ogärna
vill mista, och andra åter mena, att papperet, användt som
materiell, erbjuder oöfvervinneliga svårigheter vid den första
undervisningen. Griffeltaflan användes ock ännu allmänt nog
ej blott i våra folk- och småskolor utan äfven vid så väl
allmänna läroverken som elementarläroverken för flickor. Det
är detta, som gifvit oss anledning till att upptaga och i
någon mån skärskåda frågan. Vi vilja i synnerhet stanna
för de första skriföfningarna i skolan, helst som griffeltaflan
härvid f. n. mest användes och bland småskolans lärare har
sina varmaste försvarare.
Från den primitiva sandbänken, som under
växelundervisningens dagar användes vid den första undervisningen, blef,
vi neka det icke, ett steg i rätt riktning taget, då
griffeltaflan kom till användning redan från skriföfningarnas början.
Ja, vi må gärna erkänna, att griffeltaflan för denna tid med
dess dyra papperspriser, dess gåspennor (blyertspennan kom
långt senare till bruk i våra skolor) och dess stora, kanske
af ett 100-tal barn bestående skolafdelningar var den bästa
då möjliga materiellen.
Den har dock för visso alltför länge fått behålla sin plats
och på så sätt öfverlefvat sig själf. Redan för ett fjärdedels
sekel sedan yttrade dåvarande seminarierektorn Fredrik
Sandberg i sitt arbete Småskolan III häftet (2:a uppl.) i fråga
Tidskrift för folkundervisningen,arg. 1899. - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
