Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd. Äfven dessa
läroanstalter måste rätta sig efter föreskrifterna i ofvan
berörda förordning af den 11 januari 1878, så vida nämligen
de ville utbilda sådana lärare eller lärarinnor, att
skoldistrikten till deras aflönande skulle blifva berättigade att
åtnjuta det högsta medgifna bidrag af allmänna medel.
Ville skoldistrikten åter nöja sig med lägre bidrag af
allmänna medel till aflönande af de lärare och lärarinnor, som
voro anställda vid småskolan, kunde de till skötande af
ifrågavarande befattningar förordna äfven oexaminerade
personer, som medelst undervisningsprof eller annorledes för
skolrådet ådagalagt sig innehafva för den sökta
befattningen erforderliga insikter och färdigheter samt god förmåga
att meddela undervisning.
Men småskolelärarnes och — lärarinnornas utbildning
var fortfarande otillfredsställande. Man kunde dock icke
gärna ställa högre anspråk på dem, förrän deras
löneförhållanden blifvit förbättrade. Grenom kungl. förordningen den
5 juni 1885 tillförsäkrades skoldistrikten större bidrag af
allmänna medel till aflönande af lärare och lärarinnor vid
småskolan, om distrikten höjde ifrågavarande lärares och
lärarinnors löner med ett visst belopp. Med de förbättrade
lönevillkoren inträdde äfven mångenstädes ett bemödande att
få bättre kvalificerade lärare och lärarinnor vid småskolan.
De läroanstalter, som hade till uppgift att utbilda
ifrågavarande lärare, begynte se sig om efter utvägar att kunna
bättre än hittills fullgöra hvad dem ålåge. Man höjde
in-trädesfordringar, man förlängde undervisningstiden, man
sökte få bättre lärarekrafter. Men ännu alltjämt rådde
mycken olikhet mellan de särskilda seminarierna. Man arbetade
vid dem under en viss känsla af osäkerhet. Allmänt insåg
man, att något måste göras för att gifva ifrågavarande
läroanstalter en viss fasthet och för att få bort åtskilligt osundt,
som fått insteg särskildt vid ett och annat af de utaf
enskilda personer upprättade seminarierna. Men man hölls
tillbaka af de små löneförmåner, som alltfort erbjödos åt
lärarinnorna vid småskolan. Vid 1897 års riksdag beslöts ändtligen
en beaktansvärd löneförbättring åt nämnda lärarinnor (lärare).
Då utfärdade Kungl. Maj:t den 28 maj 1897 nådig stadga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
