- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 2 (1883) /
63

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höra honom samt en innerlig glädje att kunna tjena honom
och prisa hans namn. Då det är fråga om det gagn, barnet
kan hafva af gudstj ensten, gäller att icke allt för mycket hålla
sig till enskildheterna. Det är icke blott de enskilda delarne
af gudstjensten hvar för sig, som kunna verka uppbyggande
på barnets sinne. Gudstjensten såsom ett helt, detta
församlingens möte med Herren, det heliga allvar, hvaraf detta möte
bär prägeln, den andliga makt, som ligger både i församlingens
hänvändande till Herren och i Herrens nådiga nedlåtande till
henne, — detta allt kan icke annat än djupt inverka på det
åtminstone relativt oförderfvade barnet, så att dess sinne
fyl-les med en lefvande känsla deraf, att det dock är något stort
och härligt att få möta Herren, mottaga hans nåd och tjena
honom såsom hans folk. Mer än en till mogen ålder kommen
kristen torde af egen erfarenhet kunna bestyrka detta.

Det torde med allt skäl kunna sättas i fråga, huruvida
söndagsskolan har flera förutsättningar för att kunna verka
uppbyggande på barnasinnet än församlingens gudstjenst. Det
andliga inflytande, som gudstjensten utöfvar på barnet, är
nämligen af en långt mera objektiv karaktär än söndagsskolans rent
subjektiva inverkan, och häruti torde just ligga så väl den
förras styrka som den senares svaghet. I gudstjensten träda de
enskilda personerna mer tillbaka, förhålla sig mer passivt
mottagande. Den först och främst handlande är Gud, som i
nådens medel möter församlingen och skänker henne sin nåds
skatter. När församlingen handlar, så sker det blott för att
gifva uttryck åt hennes behof af nåd eller för att tacka för
mottagen sådan. Gudstjenstens personliga moment framträder
starkast i predikan, men till och med der med en viss
begränsning, som icke får öfverskridas. Söndagsskolan lägger deremot
uteslutande vigt på lärarens personliga inverkan på barnet.
Allt beror här på lärarens personlighet, på huru innerligt,
hjert-ligt och gripande han kan tala till barnen om Gud och hans
kärlek. En sådan inverkan kan visst medföra välsignelse för
barnen, men månne det icke ändock ligger en ännu starkare
och mer uppbyggande makt äfven för barnets hjerta i
deltagandet i församlingens möte med hennes Gud, just emedan
förhållandet här blifver mer objektivt, mer omedelbart, mer
fritt ifrån den subjektiva förmedlingen? Det är just barnets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:44:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/2/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free