Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lättfattliga råd. Några nya, öfverraskande synpunkter
framhålla väl icke, men så mycket hjertligare och allvarligare
inskär-pes åtskilligt af det goda, genom erfarenheten bepröfvade gamla,
som uppfostringsläran innehåller.
Boken meddelar åtta särskilda föredrag. I det första
fram-ställes vigten och betydelsen af uppfostran i hemmet. Här
betonas vigten af en god uppfostran så väl för barnet sjelft, som
för familjen, samhället och framtiden, här inskärpes särskildt
nödvändigheten deraf, att hemmet fullgör den
uppfostrings-skyldighet, som åligger det samma. Vid den bestämning af
uppfostrans begrepp, som i denna afdelning gifves, anhålla vi
att få framställa en anmärkning, hvilken kan sägas hafva
afseende på och betydelse för hela boken. Författaren säger om
uppfostran, att »hela denna verksamhet kan sägas bestå dels
uti ett vårdande och bevarande af det goda, som utvecklar sig
hos barnet eller genom fostrarens bemedling tillflyter det
samma, dels uti ett skyddande och värjande för onda inflytelser
på den unga menniskan». Vi medgifva gerna, att denna
bestämning kan ställas i öfverensstämmelse med det bibliska
»uppföder edra barn i tukt och Herrens förmaning»; men vi
sakna i detta stycke liksom i hela boken en fast utgångspunkt
för uppfostran. Endast på ett enda ställe nämnes — och då
blott i förbigående — dopet, som dock är och förblifver den
kristliga uppfostrans enda säkra utgångspunkt och grundval.
Emedan det syndiga menniskobarnet genom dopet blifvit äfven
ett Guds barn, kan och måste det blifva föremål för kristlig
uppfostran, blifva föremål för tukt och förmaning, hvarigenom
å ena sidan dess onda natur skall hållas nere, »förqväfvas och
dödas», hvilket är det första, och å andra sidan det goda, som
på grund af dopet så väl redan finnes hos barnet som ock allt
vidare kan tillföras det samma, allt mer skall utvecklas, stärkas
och befästas. Det finnes, så vidt vi se, i författarens
framställning intet, som ju icke kan ställas i samband med dopet
såsom uppfostrans grundval; men vi hade af flera skäl önskat,
att dopet i det för öfrigt så förtjenstfulla arbetet kommit till
full och bestämdt uttalad rätt Det torde vara allt för väl
bekant, huru dopet vid uppfostran — äfven der denna eljest vill
vara kristlig — förbises och ringaktas till oersättlig skada för
det kristliga lifvets sunda utveckling. Det är ju alldeles rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
