- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 9 (1890) /
151

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem, som vilja vara hans lärjungar, som sagt till de sina: »I
skolen icke låta kalla eder mästare, tv en är eder mästare,
Kristus.»

Det hus, som dessa profetlärlingar begärde att få uppbygga,
och för hvars uppförande de offrade sig, är det himlarnas rike,
som utgör målet för hela världsutvecklingen, målet för alla af
Herren själf stiftade institutioner, för alla af Gud förlänade
gåfvor och krafter. För uppförandet af detta hus har jämväl
skolan sin viktiga och härliga uppgift.

Profetlärlingarne kommo en dag inför sin mästare med
hjärtan fulla af glädje sägande: »Se, rummet, där vi bo när dig,
är oss för trångt.» Jag föreställer mig, att en Andens
pingstvind gått fram öfver deras nejder, och att till följd däraf ett
gny börjat förspörjas bland de döda benen. Vid sådana
tillfällen blifva ju rummen för trånga, där profetlärlingarne samla
sig omkring sin mästare. Ja, rummet, där Herren bor med de
sina, är alltid för trångt för profetlärlingarne. Himmelriket
har för dem alltför trånga gränser. De vilja alltjämt, så
att säga, slå ut väggarna på det huset, på det att allt flera
måtte där få rum. Så länge det finnes en dufva, som ännu icke
blifvit tagen in i arken, är rummet för profetlärlingarne för
trångt. 0, hvilket skönt, till själfpröfning uppfordrande drag
är icke det nu anförda hos profetlärlingarne!

Men de stanna ej därmed. De utbedja sig såsom en ynnest,
att själfva få gå bort till den stora skogen vid Jordan för att
därifrån hämta hvar sin timmerstock till byggnaden.
Timmermannen får ej spara sin kraft, ty yxan fordrar styrka och
ansträngning, om hon skall kunna hugga, så att det biter. Han får ej
heller rygga tillbaka för faran, ty huru lätt kan han icke krossas!
Han måste använda förstånd och insikt, ty huru lätt kunna ej
träden falla i orätt riktning och fördärfvas i fallet! Han får
ej heller draga sig tillbaka för de kränkande domar, som till
äfventyrs komma att fällas öfver honom såsom en skogens
för-ödare; sådana finnas ju, som hellre vilja se skogen stå på
sin rot, till dess den blir skadad, än de se honom fällas af
timmermannens yxa för att insättas i byggnaden. De finnas,
som mena, att det åtminstone ej är så viktigt att hugga yxan
in i de unga träden för att fälla dem utan hålla före, att dessa
väl kunde få stå på rot ännu en tid. Det skulle vara onatur-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:45:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/9/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free