Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
att i en främmande verldsdel, med för de utvandrade
främmande natur-»’ och samhällsförhållanden gå en, lindrigast
sagdt, oviss framtid till mötes. Fäderneslandets förlust är
dervid så mycket kännbarare, som de, hvilka anträda denna
vådliga färd, i allmänhet icke höra till de medel- eller
orkeslösa. Det är fastmer i allmänhet menniskor med större
eller mindre förråder af penningar och arbetskrafter, hvilka
sålunda utströmma ur landet. Det finnes intet annat, så vidt vi
förstå, rätt verksamt medel emot denna nya farsot, an en
i ordets egentliga mening nationell folkuppfostran. Endast
denna kan redan ifrån spädaste år bibringa en sann kärlek
till det land, hvilket vi ärft ifrån våra fader. Men den,
hos hvilken denna kärlek finnes inplantad redan i
barndomen, skall icke, om ej utomordentliga skäl dertill nödga,
öfvergifva sitt fädernesland. Hans bemödande skall
fastheldre blifva att genom ett troget uppfyllande af sina
pligter på den plats, hvilken honom blifvit anvisad, vore än
denna den efter vanlig måttstock obetydligaste, befordra
dess, och i och med detsamma sin egen, välfärd. Han
s’sall för detta land villigt, i medgångens dag, göra allt,
och, i motgångens, lida allt. Men ett land, hvars äfven
ringaste söner så tänka och så handla, skall icke lätt
kunna kufvas af en fiende, huru öfverlägsen denne i öfrigt
må varå.
Men vi hafve i det föregående vidare sagt, att denna
bildning måste varå företrädesvis religiös. Vi hafve nyss
föruf talat om denna fosterlandskärlek, som gör äfven ett
litet folk stort och en ringa stat mäktig, hvilket framför
allt skönjes i farans stund, då den manas att kämpa för
sitt sjelfbestånd. Men sjelfva denna fosterlandskärlek, om
den icke är ett utflöde ifrån kärleken till Gud, och besjälas
af denna, hvad är den väl annat, skärskådad i sitt
egendomliga ljus, än en vidgad — egenkärlek. Romarens
fosterlandskärlek är verldsberömd. Den har också mer än en
gång eröfrat verlden. Men se vi äfven den närmare an,
hvad är den väl annat, än en slik egenkärlek i kolossala
dimensioner? I detta Rom, för hvilket Romaren stolt offrade
både lif och blod, hvad såg han väl? Han såg derutinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
