Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
detta lifvet eller det tillkommande, kan man icke
tänka sig något värre. Skulle människan icke göra
den yttersta ansträngning för att undslippa denna
plåga, om den också vore öfvergående. Grämelsen
är ibland värre än alla samvetsförebråelser. Att hafva
erhållit obegränsade krafter för att kunna vara lycklig,
utbreda lycka omkring sig och bekämpa de
fördärf-liga element, som undergräfva och hota världen,
och att dock icke hafva betjänat sig af denna kraft
och sålunda hafva fallit offer för sig själf — är det
icke något, som kan komma en att i förtviflan slå
sitt hufvud emot murarna?
Alla som erkänna, att människan kan träda i
förbindelse med Gud, tyckas hafva af fri vilja afstått
från den inre tillfredsställelse, som åtföljer känslan
och utöfningen af makten; men om deras själ varit
lefvande, skulle den hafva upplyst dem om hvad de
försummat. Å kristna människors sida är denna
glömskå af deras företrädesrättigheter alldeles
oförklarlig. De tro på evangeliernas gudomliga
inspiration, och dessa lofva tydligen både makt och glädje
redan här på jorden åt dem som lefva i andan.
Världen har gråtit nog, lidit nog, och sjunkit djupt
nog. Den törstar icke blott efter lycka utan efter
det höga, sublima. Det går icke an att längre säga
henne: “Hvad du gläder dig åt är något förgängligt,
allt är stoft och går tillbaka till stoft. “ Är då icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
