Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Där gifves i oss en den individuella viljans
uppvaknande, där gifves ett brännande medvetande om, att
de i oss slumrande krafterna börjat röra på sig. De
starkaste bland oss “måste" därför söka göra sig
hörda, “måste" söka ingjuta kraft i de trötta och
räddhågade själarna, få dem att skälfva af samma
glädje, att darra af samma lycka, bringande dem att
inse, hurusom vi alla inom oss äga kraftresurser och
utvecklingsmöjligheter, hvilka — omedvetet brukade —
skola komma oss att inse lifvets storhet, komma oss
att älska dess härliga allvar, älska såsom
evighets-varelser, älska allt det, som af evighet hör dem till.
Vi äro icke detta lifvets slafvar, vi äro icke ödets
trälar, — vi äro fria. Vi äro människor med makt
att genom våra tankar — och genom vår viljas
riktning — omgestalta alla yttre förhållanden. Intet
blir någonting annat, än hvad vi i tankarna göra
det till. Vi kunna omforma allt. Vi kunna sätta
oss till motvärn mot händelserna, reagerande
allenast, då det behagar oss. Vår vilja är den
stämgaffel, med hjälp af hvilken vi förbyta missljud |
välljud, olycka i lycka, oro i frid. Vårt inre —
våra själar — äro en tummelplats för stridiga makter,
likna träd på godt och ondt; så gäller det då att
segra, att bli herre öfver sig själf, att älska det
goda och hata det onda. Vi kunna bli så stora, —
därför ha vi icke rättighet att vara så små. Viljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
