Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
välsignadt skulle det ej göra lifvet, i fall vi införde
denna omtänksamma, tåliga, förlåtande och
kärleksfulla ande i vår umgängelse med hvarandra! I fall
vi alltid kunde vara mot människor, som vi skulle
vara, om vi sutto vid deras dödsbädd! Tänk om vi
kunnat bringa något af denna “post-mortem“
-uppskattning, tacksamhet och barmhärtighet tillbaka in
i det betungade, sträfsamma hvardagslif, som nu är slut!
Det skulle vara omöjligt för oss, att handla
annorlunda, i fall vi hade klart för oss, att hvilken som
helst timme vi äro tillsamman kan blifva den sista.
Ifall en man vore öfvertygad om att det vore den
sista dagen, den sista kvällen han tillbringade med
de sina, huru skulle icke hans hjärta bli renadtfrån
all bitterhet och egoism och fyllas af en nästan
gudomlig kärlek. I fall en moder visste, att denna
dag vore den sista, på hvilken hon hade sitt barn
hos sig, skulle hon säkert inte bli otålig vid dess
många frågor oller förargad öfver dess fel och
tanklösa sätt.
Skulle vi vara så anspråksfulla, kalla och
beräknande, i fall vi visste, att denna dagens solnedgång
blefve den sista vi skulle se? Skulle icke en sådan
visshet lägga band på all köld och själfviskhet och
verka som en mäktig impuls, till att kalla fram alla
goda och varma känslor?
Månget hjärta plågas dag och natt vid tanken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
