Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
denna känsla framkallat. — — — Nej, vi ha icke
för liten tid oss tillmätt, men vi förslösa för mycket
af den.
Lifvet är tillräckligt långt, och äfven för de största
verks fullbordan är vår tid riklig nog, blott den i
sin helhet blir väl använd. Men där den får flyta
hän i vällefnad och slarf, där den icke användes för
något förnuftigt ändamål, då märker man en gång,
när den obevekliga timmen slår, att den tid, hvars
förrinnande man ej lade märke till, nu är och förblir
förfluten. Så är det: naturen har icke gifvit oss
ett för kort lif, men vi ha själfva gjort det sådant;
vi lida ingen brist på tid, vi slösa med den. Liksom
stora och furstliga rikedomar, om de falla i en
vårdslös ägares hand, gå sin kos i ett ögonblick, men en
liten summa, om den kommer i goda händer,
småningom växer och förkofras, så innebär vårt lif, om
det väl begagnas, stora och vida möjligheter.
*
Hvarför klagar man då öfver naturen? Naturen
har unnat oss allt godt. Lifvet är långt, om man
förstår att bruka det. Men den ene behärskas af
en omätlig girighet, den andre fjäskar och gör sig
ständigt besvär med fullkomligt onödiga arbeten, en
tredje drunknar i vinets flöden, en fjärde sitter slö
och overksam sin tid lång, åter en annan jäktar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
