Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manifesterande sig själfva med en själens allt starkare
glans, under både glädje och sorg. Glädjen öfver
lifvet håller jämna steg med glädjen öfver den kraft,
som verkar byggande och nedbrytande i hela
universum. Glädjen öfver solljuset, glädjen öfver den
fria luften, en glädje, som blandar sig med glädjen
öfver att lefva, kommer en enda ljuf harmoni att
härska inom och utom dem. Det är dessa, som säga:
“Endast midt i arbetet kan du vilja lefva i hundra är“.
Denna lifsglädje, denna arbetsglädje hos människan
är absolut sann. Det gagnar till intet att säga, att
den är ett själf bedrägeri; att om vi ej befria oss
därifrån, vi ej kunna komma in på själfkännedomens
väg. Det tjänar ej det minsta till att försöka lära
känna det oändliga afsides från handlingens värld.
Det är ej sant, att människan är verksam af tvång.
Om det å ena sidan finns tvång, så finnes det å den
andra njutning; å ena sidan sporras handlingen af
behofvet, å den andra sträcker den sig mot sin
naturliga fulländning.
Detta är grunden till att människan, efterhand som
kulturen skrider framåt, ökar sina förpliktelser och det
arbete, som hon frivilligt utför för egen räkning. Man
skulle ha trott, att naturen gifvit henne fullt upp att göra
för att hålla henne sysselsatt, att den i själfva verket
höll på att jäkta henne till döds med hungerns och
törstens piska — men nej. Människan anser ej detta vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
