Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Tolstoys dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ha äfven kraf på mitt förflutna oeh mitt
tillkommande lif. Men Gud är alltid densamma och
hvad han önskar af mig är endast ett, att Hans
fordringar gälla endast mitt närvarande lif, att jag
skall utföra hans vilja nu. Hvad som har varit har
farit och hvad som skall bli — det hör icke mig
till, egoismen, hela det egoistiska lifvet, har rum
endast till dess förnuftet vaknat. Så snart förnuftet
vaknat är egoism berättigad endast i den mån den
är oundgänglig för själfuppehållelsen, som ett
nödvändigt verktyg genom hvilket man tjänar
människorna. Det fasansfulla är att man använder det
för att tjäna sig själf.
Människan hänger sig åt egoismens illusion, lefver
för sig själf — och lider. Hon behöfver endast
lefva för andra och lidandet minskas och hon erhåller
det som är bättre än denna världens goda:
människornas kärlek. — — —
Du tror att du är ensam och lider af din ensamhet.
Men du står icke blott i rapport med andra, du
är ett med alla. Endast konstlade hinder, möjliga
att aflägsna, skiljer dig från dem. Aflägsna dem
och du är ett med dem. Att i mån af förmåga
aflägsna hindren är just vår uppgift i lifvet. — — —
När du hyser en ofördelaktig känsla gentemot en
medmänniska, beror det på något som du icke känner
till. Men du måste lära känna din medmänniska —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
