Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Kina. — Missionsintresset. — Beslutet om min resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finnes ingen, som ens kan drömma om, hvad Kina en
gång kan bli, när landet blir öppet, såsom Amerika, för alla
nationer, när vattenvägarna blifva reglerade, landsvägar och
järnvägar anlagda o. s. v. Men för ett land utan vägar, som man
nu kan kalla Kina, är det omöjligt att komma framåt.
Folkmängden är i Kina såsom i Europa mycket olika
fördelad. Det finnes provinser med endast en, ja mindre än en
invånare per kvadratkilometer. Men å andra sidan gifvas
provinser med ända till 200—250 invånare på samma areal.
Centralkina, som består af 5 provinser, har 142, medan Nordkina icke
har mer än omkring hälften. Provinsen Hupe i Centralkina,
där Svenska Missionsförbundet har sin verksamhet, och som
utgjorde det egentliga området för min resa, är något större än
Svealand och Götaland tillsammans, men har en befolkning på
34 milllioner eller 188 på hvarje kvadratkilometer.
Det är af detta klart, att förhållandena i olika delar af
Kina måste gestalta sig mycket olika. Mellan dess nordliga och
dess sydliga gräns är ett afstånd af omkring 3,000 kilometer,
eller så långt som från Nord Kap till södra Italien. Att säga,
huru det är i Kina, är därför omöjligt, ty hvad som gäller den
ena delen af riket, gäller icke den andra.
Folket i det egentliga Kina består hufvufvudsakligen af två
nationer, kineser och mandschurer. Och de äro i många
afseenden hvarandra mycket olika, men äfven inom den kinesiska
nationen själf råda stora olikheter i språk, seder och annat.
Skriftspråket är gemensamt men talspråket mycket olika.
Skriftspråket har inga bokstäfver utan särskilda tecken för hvarje ord.
Och dessa tecken läsas olika i olika dialekter. Om jag t. ex.
ritar ☉, den vanliga bilden i våra almanackor för solen, så
kalla vi det för sol; tysken säger Sonne, fransmannen soleil,
engelsmannen sun, o. s. v. Om nu Europa hade ett särskildt
tecken för hvarje ord, så skulle alla dess nationer kunna läsa
samma skrift, men hvar och en på sitt sätt, så att den ene icke
förstode den andre. Ungefär så är det med kinesiska språket.
I Shanghai t. ex. finnas kineser från olika språkområden af
landet. De kunna icke tala med hvarandra. Men samma skrift
läsa de, om de annars kunna läsa. Att fråga, om någon kan
tala kinesiska är därför nästan detsamma som att fråga, om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
