Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Resan börjar. — Genua. — Norddeutscher Lloyds ångare. — Lifvet ombord. — Bekantskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då de finge höra om våra mångåriga affärsförbindelser. »Ja»,
svarade direktören, »jag skall lojalt tillfråga dem och sedan lämna
besked.» Därmed skildes vi åt, och några få dagar därefter erhöll
jag telegram, att man beviljat mig fribiljett tur-retur Genua
— Hankow. Därmed besparades missionsförbundet en utgift
af vid pass 1,750 kronor. Och det var ju ganska godt. Resan
blef nog så dyr ändå.
Den 10 januari 1907 lämnade vi Stockholm. I Berlin togo
vi in på det nya Grand Hotel Nordischer Hof, som ligger
alldeles invid den järnvägsstation (Stettiner Bahnhof), på hvilken
tåget löper in, då man kommer från Sverige öfver Trelleborg
— Sassnitz. Det är ett förträffligt hotel med mycket moderata
priser — om inte de gemena drickspengarna fördyrade allt. För
svenskar, som ej ledigt kunna röra sig med tyska språket, är
detta hotel synnerligen lämpligt, emedan flere af betjäningen
tala svenska där. Det ligger visserligen i norra kanten af Berlin,
men med elektriska spårvagnar, som passera alldeles utanför
dess port, kan man hvar fjärde eller femte minut komma, hvart
man önskar. Emellertid föredrager jag de s. k. kristliga hospizen,
af hvilka ett flertal finnes i Berlin. Där betalar man sin
räkning och därmed punkt. Drickspengar förekomma icke. En
stilla frid hvilar öfver det hela, och man känner sig mer hemma
och ostörd där än på de vanliga hotellen.
Vi dröjde ej i den stora kejsarstaden utan reste följande
morgon till Dresden, där vi stannade en eller två dagar. Vi
ha en dotter gift där. Sedan fortsatte vi öfver München-Verona
till Genua. Det var en synnerligen vacker färd genom Tyrolen,
men vädret var kallt och ruskigt, och vi fröso duktigt.
Järnvägsvagnarna voro också synnerligen otrefliga, så att jag gärna velat
betala mellangift, om jag ur de andraklassvagnar, där jag nu
åkte, hade fått flytta in i en af våra svenska nya
tredjeklassvagnar, hvilkas make jag ingenstädes på alla mina resor sett.
Men nu var intet annat råd än att bara följa med, frysa och
hafva det otrefligt. När vi kommo till Verona, hade det tåg,
med hvilket vi skulle fortsätta, redan gifvit sig af. Vi voro
betydligt försenade. Det var ock svårt att få reda på ett annat
tåg. En visade hit, en annan dit. Vi hade redan stigit in i
en vagn, då en herre, som jag för säkerhets skull tillfrågade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
