Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Gatukapellsverksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
dikan i ett gatukapell är det ofta utmärkt bra att hafva dessa
texter och budord att hänvisa till.
Ofta händer, att de hörande framställa frågor. Ofta
framställas sådana af den talande själf. Predikandet i ett gatukapell
måste naturligtvis vara så lifligt som möjligt. Bilder, kinesiska
ordspråk, citat ur kinesernas heliga böcker, anknytningar till deras
föreställningar äro förträffliga medel att väcka och underhålla
uppmärksamheten. På alla sätt måste man försöka att komma
sina åhörare inpå lifvet, alldeles såsom frälsaren gjorde med den
samaritiska kvinnan (Joh. 4). När jag predikade för kineser,
anförde jag vanligen något yttrande af deras religionsstiftare
Confucius och Buddha. Och då knyckte de på hufvudet. Om
det, som jag anförde, kanske icke alltid var något, som de
verkligen sagt, så var det alltid något, som de tänkt och borde
ha sagdt.
När ett gatukapell öppnas, så stannar den ene efter den
andre för att se utländingen, om en sådan finnes, eller för att
lyssna till en sång, som måhända höres därinifrån. Snart är en
hel liten skara samlad. Predikan, som mången gång afbrytes
med frågor, pågår i timtal — så länge den eller de, som
undervisa, orka. En del åhörare sitta kvar hela tiden, andra gå snart
sin väg och nya komma i stället. Somliga köpa delar af bibeln
eller andra kristliga skrifter, som tillhandahållas, hvilka de sedan
föra med till sina hem. På detta sätt sprides den goda säden
till vidt skilda trakter. Först evighetens ljus skall uppdaga, hvad
frukten blifvit. Säden är icke vår utan Herrens. Skörden är
äfven hans. Oss tillkommer att plöja, så och vattna, intet mer.
Vårt gatukapell i Wuchang har en egen historia. Vid den
gata, på hvilken vi gjorde vårt intåg, såsom jag nyss skildrat,
hyrde våra missionärer ett gammalt, eländigt hus, så fuktigt och
dåligt, att, såsom fru Sköld sade, »mången svensk har bättre
bostad för sina svin.» Men intet annat fanns att få och läget
var utmärkt — midt uppe i det värsta folkvimlet. Missionärerna
voro därför glada åt sitt kapell.
Men deras fröjd blef ej länge ostörd. En rik man i
närheten, som bittert hatade utländingar och deras lära inköpte
huset, hvarefter de snarast möjligt måste lämna detsamma. Men
Herren hjälpte, så att de fingo hyra en bättre lokal litet längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
