Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Staden Wuchang. — Besök i Hankow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
ordra. Men ordentliga och sunda bostäder måste vi se till att
de få. Det må vara dyrt att skaffa sig nya skor, men det är
ändå dyrare att förfrysa sina fötter, så att man till sist icke
kan gå.
Till den norska missionsstationen hörde naturligtvis en kyrka.
Den besökte vi äfven. Hon var ganska treflig. Hvilka
ljuspunkter i det tjocka mörkret äro icke dessa hus, där Guds ord
utsås, det ord som är en kraft till frälsning, och som icke kan
komma utan frukt tillbaka! Om än till följd af redskapens
skröplighet ofta mycket agnar blanda sig i säden, så gror säden i alla
fall. Ja, den gror och bär frukt, äfven om den, som sådde,
till-skrifver agnarna förtjänsten däraf.
Med ricksjas fortsatte vi vår väg för att besöka en engelsk
missionsstation. Det var en lång men ganska treflig väg, och vi
måste byta om ricksjas en gång. Till slut skulle vi in i en kinesisk
stadsdel, där inga andra åkdon än de egna benen äro
användbara. En liten kinesisk pojke, som gått i den engelska
missionens skola, erbjöd sig att bli vår vägvisare. Det låter sig icke
beskrifvas, hvilken smuts, hvilket elände, hvilken fattigdom vi
under vägen fingo skåda. Vi vågade icke se på de af skabb
och sår vanställda, af svält utmagrade, i de eländigaste trasor
inhöljda krymplingar, som sutto eller lågo vid vägen. Man talar
om fattigdom och uselhet hos oss. Ja, med all rätt. Men i
jämförelse med, hvad här var att skåda, är eländet hos oss
ingenting att tala om.
Vi anlände till missionsstationen. I sin omgifning tog den
sig ut som ett paradis. Det var en stor gård, omgifven af
präktiga hus. Med vänliga välkomsthälsningar blefvo vi mottagna.
Man visade oss allt. Och allt talade om, att Kristi kärlek är
en kraft, hvars like icke finnes, denna kärlek som sätter sin ära
och har sin glädje i att gifva ut, icke att kräfva utan att gifva
ut, att tjäna, icke att låta sig tjänas utan tjäna, att uppsöka,
upprätta, bota det bortkomna, det fallna, det sargade, icke att
förakta och stöta bort det. Mest gripande af allt var att se den
med anstalten förenade blindskolan. De blinda samlades och
ställdes upp och fingo sjunga några sånger för oss. Det var
omöjligt att hålla tårarna tillbaka.
I den engelske missionärens hem blefvo vi mycket vänligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
