Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Ytterligare om skolverksamheten i Huangchow. — Besök hos mandarinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 1 2
Då steg den allra minsta ibland dem upp och bekände, att hon
tagit brefven, en annan att hon tagit syringen, en tredje att hon
tagit den lilla tyglappen o. s. v. Det blef nu ett gråtande och
bedjande om förlåtelse och återlämnande af saker. Ja, det är
säkert, det var en syn, som både Gud och hans änglar gladde
sig åt. Mitt hjärta blef också för fullt, och jag kunde ej längre
förblifva gömd utan måste in och säga dem, hur glad jag var,
öfver hvad jag fått vara ett osedt vittne till, ej glad öfver deras
synder, men glad öfver att de bekände dem och fingo förlåtelse.
Sedan blef det åter bön- och tacksägelsemöte, då allas våra
hjärtan voro fyllda af tack och lof till Gud för hans under bland
människors barn. 1 sanning ett skönt slut på terminen.»
Ja, i sanning ett skönt slut! Undras blott, i huru många
skolor i vårt kristna Sverige terminer afslutas på något
liknande sätt.
Ur ett bref från den lärarinna, som vi sändt ut för att
undervisa missionärernas barn, vill jag här anföra ett stycke om
stationen i Huangchow, dat. 12 dec. 1907.
»Här är sannerligen godt att vara! Läget är synnerligen
vackert, tomtutrymmet stort, huset* öfver all beskrifning trefligt
och ändamålsenligt. Och innevånarinnorna äro kronan på verket,
så som sig bör, men visst icke alltid är. Den kära Hilma, som
varit lifsfarligt sjuk, är, Herren till pris, fullt återställd och
arbetar åter i sin älskade skola. Den är ett glädjeämne så stort,
att vi ej nog kunna tacka Gud för den. Det var sä roligt att
se de rara töserna i deras arbete (de hade sin ordinarie tvättdag
i går f. m. och började ej lektionerna förrän kl. 1) och att sedan
på e. m. åhöra en geografilektion af en nu snart utgående elev,
med de yngre förstås. Hilma tolkade i tysthet åt mig, det jag
inte förstod. Det gällde Kinas floder och deras lopp genom de
olika provinserna. Jag lärde en hel del, må du tro. Bara det
också ville sitta kvar!»
»Med glädje såg man dem efter slutad lektion springa och
hoppa på lösta fötter i st. f. att hjälplösa stappla framåt såsom
de flesta af sina stackars systrar. Den kinesiska lärarinnan, som
Hilma själf utbildat, är en stor skatt och till ofantligt stor hjälp
* Fru Bergs hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
