Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. En pagoda. — Besök i Wuchanghsien. — Vår sista dag i Huangchow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
hjärtan åt Herren. Därför må vi vara glada, att människor
komma. Frälsaren och apostlarne frågade icke, hvarför deras
åhörare kommo. De predikade lifvets ord för alla utan åtskillnad.
Och så skola vi göra: så den goda säden vid vägen, på stenar,
bland törnen, i god jord. Det skall icke blifva utan frukt.
Wuchanghsien är nog ett lofvande verksamhetsfält. Därom
skrifver missionär Kullgren till mig: »I Wuchanghsien är det
mycket trefligt, och det ser rätt lofvande ut bland folket. I går
vid mitt besök där var det lilla kapellet alldeles fullpackadt med
folk. De allra flesta voro s. k. sökare. Det var så trefligt att se
dem komma med sina sångböcker och biblar. Och när de stämde
in i sången: »Alla folk under himmelen, kommen och
gemensamt med oss tillbedjen Herrens namn», då var det sång utom
all beskrifning. Ja, lektorn vet nog på ett ungefär, huru det lät.
Vår gamle boksäljare slog takt med sin sångbok, och de andra
följde med, så godt de hunno. För min egen del kändes det
mycket skönt, och ur djupet af mitt hjärta tackade jag Gud för
det härliga, som fallit på min lott, nämligen den kallelsen att
för dessa törstande själar få förkunna evangelium om frid».
När vi lämnade kapellet, togo vi en spatsertur längs genom
staden. Vi voro en hel liten skara: fyra män och fem kvinnor.
För hvarje steg vi togo, ökades skaran af nyfikna. Människorna
släppte allt, hvad de hade i händer, för att följa med och se
på oss. Mödrar lyfte upp sina barn, för att de skulle få se.
Många lupo i förväg för att intaga en god åskådareplats, där vi
skulle draga fram. På ett ställe, som vi passerade, pågick
teaterföreställning. En sådan ser läsaren på sid. 113. Det är fotografi
efter en kinesisk handmålning. Hela den stora åskådareskaran
lämnade teatern för att följa med och gapa på oss. Lyckligtvis
hade vi två af samhällets mest framstående män, som gingo i
spetsen för vårt tåg och höllo det påträngande folket åt sidan.
Ändtligen nådde vi den plats, där vi skulle gå ombord på
vår båt. Vi viftade ett vänligt farväl. Vårt hjärta fylldes af den
önskan: må Gud sända en stor evangelisters skara till detta folk!
Min inspektion af stationen och allt, hvad därtill hörde,
var mycket angenäm. Allt var i bästa ordning.
Vår sista dag i Huangchow var söndag. I det trefliga kapellet
hölls en talrikt besökt gudstjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
